Att om Ryssland sålunda anfölles vid sina östersjökuster af en sjömakternas krafter, genom Sveriges biträde, visserligen icke öfverstit gande krigshär, samt Polen uppreste sig, Rysslands belägenhet blefve så brydsam, att antingen freden, på svåra vilkor, måste af czaren underskrifvas, eller ock hans välde blefve aldeles splittradt, synes vara med all säkerhet antagligt. Vapenlyckan kan i det afseendet icke vara underkastad betänklighet, ty den vore understödd å de allierades sida af förtvislande, underkufvade nationaliteters ansträngningar; ja, säkerligen skulle äfven den finska, manad af ytterliga lidanden, brista i tålamod. Men om ock resultaten icke i allt blefvo sidana; om, oaktadt alla de ryska sjelfherrskaren underkastade folkens uppoffringar, de förblefvo redobogna att biträda hans ursinniga planer och kriget skulle kunna utdragas samt vintern göra slut på den blidare årstidens lemnade möjligheter till förnyade anfall — vore det med