Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1854, sida 2

nen af det stulna åt den på prottets bana mindre be; vandrade Hult, hade föregifvit sig vilja söka arbete på landet, hvadan han aflägnade sig redan samma afton stölden begicks fran staden, der han icke blef synlig förr än den 18 på eftermiddagen, som var marknadsafton, då han besökte sitt gamla qvarter hos enkan Jonsson. Enär polisen under tiden spanat efter honom, skyndade enkan Jonsson, troligen för att så mycket som möjligt reparera sitt förra beteende, att anmäla Bäcks besök hos henne. Ivenne poliskonstaplar infunno sig derefter, men Bäck, som förmodligen misstänkte enkan Jonssons uteblifvande, var då redan borta. Dessförinnan hade han dock pa ett spjäll upphängt den stulna bonjouren, som han vid ankomsten haft på sig. Konstaplarne voro imellertid nog dumma eller slarfviga att icke passa på Bäck eller åtminstone taga rocken i förvar, hvarom de tillsades, utan lemnade stället. Straxt derefter infann sig också Bäck, då gumman Jonsson ånyo begaf sig ut för att hemta polis. Hon råkade nu kommissarien Flygare, som genast förfogade sig till hennes bostad, men Bäck var åter sin kos. Bonjouren blef dervid tillvaratagen af hr Flygare. Anmälan om Bäcks vistande i staden, hade under tiden satt hela polisen i rörelse. Ordern om hans gripande spreds från station till station, och snart var jagten i full gäng på stadens gator och vägar. Resultatet uteblef ocksa icke länge, ty inom en timme var Bäck i polisfinkan. Bäcks förklaring inför domstolen var, som man kunde vänta, att han hvarken verkställt eller deltagit uti stölden; icke eller hade han sällskapat med Hult samma afton stölden skedde. IIuru Hult fått de klädespersedlar, han innehaft, visste. Bäck således icke. Bonjouren, som tillvaratogs hos enkan Jonsson, derom hade B. icke den ringaste kännedom. Rörande Bäcks antecedentia må nämnas, att han undergått bestralfning för andra resan stöld; hvarefter han den 23 sistl. Mars fick tillåtelse att vistas på fri fot, med föreläggande att skaffa sig laga försvar till den 4 April. Denna frihet, som han erhöll med de för hans gelikar, hvilka stå under polisuppsigt, stadgade föreskrifter, hade han förverkat redan åtta dagar förrän ifrågavarande stöld begicks, enär han då utur en källare vid Magasinsgatan tillgrep en oxbringa. Detta lyckades imellertid icke bättre än att han, seende sig upptäckt och förföljd, måste kasta köttstycket in uti en förstuga vid Eklundsgatan och taga till benen. Vid anmälan härom i polisen, igenkändes tjufven på signalementet att vara Bäck, hvilket äfven slog in, men i brist af bevisning förföll saken. BeSyunerligt nog, fick han likväl vistas på fri fot. Iilltalade Hult anförde till sitt försvar, att han af Bäck emottagit klädespersedlarne i borteången till Falkska huset, dit ban, på anmodan af Bäck, åtföljt denne. För Hult hade Bäck uppgifvit att kläderna voro honom tillhörige, hvadan Hult icke dragit i betänkande att bära bort dem. Då Bäck nedkommit med dessa persedlar, hade han tillsagt Hult att vänta något i portgången, så ville B. åter komma ned med en börda till. Troligen hade kamraterne väl ämnat att göra rent hus, i fall de kunnat. Hult hade likväl icke afbidat Bäcks återkomst, utan begifvit sig af till hemmet, hvarefter Hult blifvit anmodad af Bäck att försälja dennes så lätt förvärfvade garderobe. Bestridande Hult derför all delaktighet i stölden, men medgifvande sig likväl ha innehaft Kladerna, äfvensom att han till enkan Jonsson lemnat de småsaker, bon försålt, derför han emottagit penningarne. För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnades målet till vederbörlig domstol och de tilltalade återfördes till stadens häkte. La Eon 8 AA ar NN