Inrikes N Jyheter. Götheborg. Snällposten i Malmö har blifvit utsatt för ett tryckfrihetsåtal af rätt egen beskaffenhet. Såsom vi förr nämnt hade en ledamot af Malmö rådhusrätt, rådmannen Falkman, öppet inför rätten omtalat huru han såsom juryman i ett tryckfrihetsmål mot Malmö Hand. och Sjöfartstidning voterat. Snällposten tog med allt skäl allvarsamt i tu med denna sak, alldenstund ett sådant yppande af sitt votum alltid ansetts stridande mot den ed man såsom juryman aflägger, att förtiga juryns öfverläggningar, hvarjemte det under tider af politiska förföljelser kan innebära stora vädor och störa öfverläggningarnes frihet. Emellertid försvarade sig hr Falkman dermed att han ansett sitt votum ej höra till öfverläggningarne, och att han alltså ej förbundit sig att hålla hemligt hvad han sjelf sallt för dom. Denna uppendagligen falska advokatyr, hvilken vi i början ansågo föranledd af enfald, fick besynnerligt nog understöd i Aftonbladet, som t. o. m. förmenade, att jurymans rättighet att yppa eget votum alldrig varit ifrågasatt, oaktadt A.B. borde hafva erinrat sig förhållandet med Berzelius, som tåligt under hela sin lefnad bar på missförståndet att hafva afgifvit ett annat votum i en jurydom än han, såsom man efter hans död erfor, verkligen afgifvit, och oaktadt A.B:s egen n. v. utgifvare, efter hvad vi känna, i ett jurymål handlat efter samma grundsats, att ej yppa sitt votum. Detta oförmodade medhåll synes emellertid hafva gifvit br Falkman mod, så att han nu ställt Snällposten under åtal för de rättvisa förebråelser han af denna tidning för sitt förfarande emottagit. Om ock denna taktik, att öfvergå från försvar till anfall, kan vara klokt beräknad, så tro vi dock ej att hr Falkman dermed skall lyckas bortvilla omdömet om det, efter vår tanke, brottsliga i hans beteende, att gifva jurymannaeden en annan tydning än man allt hitintills ansett densamma äga. För att visa huru oförtäckt hr Falkman gått tillväga, meddela vi här hans till rådhusrätten afgifna yttrande: Bunden ej mindre af min tillförne aflagda domareed än af den jurymannaed, jag i dag aflagt, kan det naturligtvis icke falla mig in att yppa, hvad som inom Juryn under öfverläggningarne blifvit yttradt; men då jurymannen lika litet som domaren kan betagas rättigheten att få sitt eget slutliga votum åt framtiden förvaradt, samt det i nu afgjorda fråga för mig är en samvetssak, att min härvid yttrade mening icke blifver i det tvetydiga dunkla innesluten, såsom oftast gifvande näring åt det smygande förtalet, finner jag mig föranlåten att öppet förklara, det jag uti åtalade artikeln visserligen funnit olämpliga och anstötliga ord här och der vara begagnade, äfvensom att densammas innehåll är i hög grad opassande, men att enligt min innerliga öfvertygelse lagstiftarnes mening aldrig kunnat vara, det dylika lumpenheter skulle bänföras under kategorien: lastliga yttranden, dem lagen vid den tid tryckfrihetsförordningen skrefs, ovilkorligen belade med lilvets förlust och nu, fastän stadgandet alternativt blifvit förmildradt, lindrigast straffas med fängelse å fästning, och på grund af dessa åsigter har icke Jag med min röst bidragit till ifrågavarande artikelns fällande enligt 3 8 4 mom. af gällande tryckfrihetslagen. Deremot och då artikeln oemotsägligen innehåller en del lögnaktiga uppgifter, hvilka, om de än icke äro af någon så vådlig beskaffenhet, att de uti egentlig mening kunna förleda eller förvilla allmänheten, dock åro otillbörliga att utsprida, samt härtill kommer, att den, som samma uppgifter närmast rörer, deraf funnit sig förnärmad, har jag ansett skriften brottslig efter tryckfrihetslagens 3 12 mom. och i enlighet med denna åsigt min röst afgifvit.s Utgör icke detta ett yppande af hvad som inom juryn, under öfverläggningarne blifvit yttradt, hvilket juryman svurit att i obrottslig tystnad hålla, så fatta vi i sanning hvarken lagens ord eller anda. — För att emellertid få detta klart utrönt, synes det oss, att Snällpostens utgifvare borde möta det mot honom rigtade åtalet med en anklagelse mot hr Falkman, hvarigenom Högsta Domstolen komme att fälla ett prejudikat i frågan.