Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1854, sida 1

sina rötter djupare i den förres hjerta än i den sednares? EIler tror ni icke fast mer, att egennyttan är lika mägtig hos den ene som den andre? I — Med samma gadd som biet sticker, samlar det ock sin honung, och vi måste tåla stynget, för att i sinom tid få skörda sötman — sade Tschammer för sig sjelf och låtsade le. l Narren, som icke dessmindre såg verkan afsitt skämt, skynIdade att tillägga: — Då jag mottar tillbudet att tjena er, blir jag ju lika förpligtad att visa er min trohet som er gemål; och förlitar ni er icke nog på mina löften och er egen frikostighet, så har ni ju knutpiskan, Siberien och en galge att ge mig i vederlag för min brutna trohet. Med så stora saker måtte val en så ringa ting, som en dvergtro vara uppvägd? I ö Nå väl, Naddin! Du ser allt hvad som tilldrager sig här i huset, och du har skarpsinne nog att bedöma det. Jag har efter min hemkomst funnit åtskilliga förhållanden, som förefalla mig besynnerliga. Vid min ankomst, till exempel, mötte jag unga furst Gagarin, som i vredesmod lemnade slottet. Hvad kunde vara orsaken dertill? — Hm! Menniskorna hafva olika tycke, herr general. I — Förklara dig tydligare. I — Alla kunna icke med samma lättnad i hjertat, som ni, vända ryggen till Gortschin. — Det är icke anmärkningar, det är upplysningar, du år I mig skyldig — sade generalen och bet sig i läppen. — Då är det icke tillständigt att jag talar inför er om Kupidos skälmska bedrifter. -— Huru? I — Emedan ljuset är sin egen upplysning. Men, för att tala allvarsamt, herr general, ni vet att den der bytingen ibland strör rosor och tistlar på samma bana. — För den stackars fursten växte de på afresans väg från detta arkadiska Gortschin, och han, arma karl! skördade in dem i en stor korg. I — En korg? — — — Ålexander skulle ha varit här i friarearenden? Jag anade något sådant. — Som jag sade: Ni är ljuset sjelf! Erfarenheten har skärpt. er blick för alla möjliga förutseenden, så aft narren, eller, som jag nu spelar rolen, förnuftet, har inga upplysningar för er, general. ö — Natalia har gifvit Alexander korgen, säger du? — Säger sjag? — — Det är ert eget snille, som säger detta. -Skulle Natalia verkligen älska någon annan?