Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STÄEL v. HOLSTEIN. komantiserad teckning. Svenskt original.) (Forts. sr. N:o 101.) I — Att ni för det mindre glömmer det större: ty ni glömmer ju er sjelf. — Allt väl! Du har en skarp blick. — I dårskapens rike måste man lära sig se i mörkret eller blifva stockblind. — Du lär väl först och främst inse dina egna fördelar? — I det fallet har den blindfödde skarpare syn än jag. — År det möjligt? — Skulle ni annars finna mig här? — Jaså, du är missnöjd med din tjenst hos min gemål? — Kan ni, herr general, sörtanka mig det? — Skulle hon kanhända icke belöna dig efter förtjenst? — Nej. — Ett frikostigt underhåll plar dock vara dina likars lott. — Ja, men till ett frikostigt underhåll hör att man förtjenar det utan arbete; och jag försäkrar er, att ingen kan ge en narr mer att göra än er gemål. — Godt! Du skall då röna mera frikostighet hos mig, såvida du ej räknar det alltför mödosamt att använda den portion förnuft du fått på din del. — Ingalunda! Det är då med det jag skall tjena er? — Naturligtvis. — Jag kan just tro det, emedan jag aldrig kunnat tro på förhållandet af de äktenskapliga sympathierna. — Du måste afklada narren, säger jag dig. -— General, jag trampar den under fötterna! — Och vid dessa ord antog dvergen en gravitetisk min, som på ett ganska löjligt sätt kontrasterade med hela hans öfriga väsende. — Kan jag lita lika mycket på din tystlåtenhet, som på din skarpsynthet; eller skall troheten mot min gemål komma dig att besvika mig? — Troheten — — — ha, ha, ha! Ja, troheten är en gan ska vacker sak för tjenaren som för den åkta mannen! Men säg mig, general, tror ni att det är den plantans natur att slå