Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1854, sida 3

Styckegods. Fn prest Dparmnanördare och förförae. Den 24 sistl. Mars dömdes i Straubing, i Bayern n 40-årig prest vid namn J. Eckert till lifstids sasting i jern, såsom förvunnen till mord på tvenne a ina barn. Saken är alltför skandalös att ens till hälsen yppa för en större allmänhet. — Eckert prestvigH es 1838 och har sedan den tiden dels såsom adjunkt, els såsom vice pastor tjenstejort i 15 serskilta föramlingar, i hvilka alla ban, enligt anklagelseskristen. enom strängheten i sin vandel förstod att förskafla ig och bibehålla ryktet om att vara en from och rättkaffens prest, samt till och med att genom masken f fromhet bedraga sina förmän. Detta gick så långt, tt, ännu då beskyllningarna mot honom voro utspridla ibland allmänheten och ransakning redan blisvit öretagen inför broumälsdomstolen, hans biskop sast rodde på hans moraliska fullkomlighet och gaf honom jel af denna sin öfvertygelse. Han gick och gälde för en af de frommaste prester, också talade han under len tre dagar sorteaende ransakningen, till åhörarnes cke ringa förargelse, om sitt nit för en högre sedlignet ibland allmogen, och sökte att ställa det samvetsgranna uppfyllandet af hans kalls heliga pligter samt de förföljelser och det förtal ban derigenom ådravit sig i det klaraste ljus. Allt detta halp dock icke; det blef till fullo bevisadt, att han med sin hushållerska haft tvenne barn, af hvilka det första föddes i Oktober 1849 och det andra i Mars 1853; dessa barn qvarlemnades en tid der de blifvit framfödde, lades sedan i en ask och nedsänktes i Donausloden. (Han påstod, att han efter det första barnets födelse varit utom sig af förskräckelse, fallit på knä och anropat Gud att vara det arma barnets själ nådig!) Men dette är icke allt. Ar 1842 förförde han en 19-årig slicka under sken af andlig tröst och religiösa öfningar. For frukten af detta brottsliga umgänge, ett numera i 9-årigt barn, har han aldrig dragit den ringaste försorg, utan i stället alltid affärdat den arma modren med religiösa trösteord. I följd deraf föll denna i det djupaste svårmod. Modren till de båda mördade bar nen hade han lärt känna i biktstolen. En onaturlig moder. En fabriksarbeterska ) i Belgien bade, af okända skäl, fattat en oemotståndlig vedervilja för sin yngre autaåriga dotter och missbandlade henne alltid på det mest barbariska sätt, för att ; blifva af med den stackars lilla; men barnet ville, i trotts af denna förskräckliga behandling, icke dö. När modren jemte sin man och sin andra dotter satte sig till middagsbordet, kunde man vara säker på att den lilla Elisabeth (så hette det misshandlade barnet) emellertid satt nedhukad i en vrå och gnagde på en hård brödkant. Då de andra arbeterskorna i fabriken förebrådde den tyranniska modren och frågade henne af hvilken orsak hon så djupt hatade det vackra barnet, upphäfde hon de förfärligaste förbannelser emot detsamma och sade, att det, för sin lättjas och elakhets skull, icke förtjeme någon bättre behandling. Af medlidande gåfvo arbetarne dagligen det arma barnet en del af sin middagsmat och uppehöllo derigenom dess lif nägra månader; men då modren erfor detta, pryglade hon barnet så förfärligt, att man måste med våld rycka det ur hennes händer. Nåägon tid derefter dukade flickan under för hunger och misshandlingar. Allmänna tanken anklagade modren för mord. Liket undersöktes; läkarne förklarade att barnet var hungradt till döds. Anblicken af liket var fruktansvärd och företedde de tydligaste spår efter en ohygglig misshandling. Modren kunde icke uppgifva något skäl för sitt hat och tillstod sjelf, att hon flera gånger velat kasta sin dotter i brunnen, men hvarje gång blifvit hindrad derifrån. Vid ransakningen, som hölls för öppna dörrar, infunno sig isynnerhet en mängd damer, hvilka flera gånger högt gåfvo tillkänna sin ovilja öfver den onaturliga modrens grymhet. Både hustrun och mannen, hvilken sednare ej allenast tålde dessa misshandlingar, utan tillochmed merändels skärpte dem, blefvo för barnamord dömde till döden. U