————— Ekonomiskt. En ny nåringskålla för den fattige på landet. Med förvåning ser man, vid jemförelsen med utlandet, huru litet man i Sverige begagnar de tillgångar man eger, och hvilka vanligen erbjudas oss af en ingalunda styfmoderlig natur, ehuru vår egen liknöjdhet icke tillåter oss att se de förmåner, hvilka här och der finnas att tillgå. Vi skola i det följande fästa 989 allenast vid en sådan förmån, med förbigående af alla andra — tills vidare. Huru begagnar svensken den stora rikedom som finnes i våra skogar och deras flerfaldiga alster? Man kunde med rättvisa härpå lemna till svar, att vi begagna skogarne sör att föröda dem, men aldrig för att af dem erhålla ett ständigt qvarstående och bibehållet värde. Men utom denna förderfliga misshushållning förekommer också, — hvad som med skäl måste väcka ännu mera förundran — en fullkomlig likgiltighet för sådana ämnen och värden, som ur våra skogar kunde hemtas, utan afseende på den egentliga skogsvården, ämnen, hvilka blott behöfde insamlas för att lemna en penninginkomst af ganska betydande belopp: