Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1854, sida 2

,AA. —7———— —2—— rs—5 non blott varit inne i sin budoir och smakat på ett nytt lisselixir, så föryngrad är hon. — Fördomda vanvetting! — Fröken Natalia .... — Håll din pladdrande tunga. — Fröken Ingeborg .... Men ni befaller mig ju hålla min tunga? Naddin är van att lyda. Förgafves min general skall ni mera försöka att få ett enda ord af mig. — Och med dessa ord räckte han under en förfärlig grimas ut sin tunga och sammanpressade den mellan sina hvita glänsande tänder. — Tala! — utbrast generalen. — Denna befallning ger mig alltså tillåtelse att få skynda till furstinnan och sagna henne med underrättelsen om er ankomst. Och, min general, ni skall icke fem minuter behöfva vänta på hennes omfamningar. — Tror du inte man kan resa galgar för små narrar? — Åh jo, emedan det hör till verldens uppochnedpåvända gång att aldrig lemna småsakerna ogjorda för de stora. Men tror ni min general, att de små narrarne låta skrämma sig, då de mot en stor mans vrede kunna sätta en mäktig dams beskydd? — och med dessa ord kilade han korridoren framåt, tills han försvann genom en dörr vid dess slut. — Fördömda byting! — brummade generalen efter honom. — Men slug är han och man måste ha honom på sin sida, om man vill bli väl underrättad om tecknens betydelse.