S 4 BU SP ACA UägAT OCh natter I VIIda skogen. Anstalt är nu sogad för de husvilles herbergerande och understöd. Tredje förhöret, angående stölden i östgötha Enskilda Bank. Ransakningen med de för delaktighet i denna stöld anklagade personer fortsattes Thorsdagen d. 27 April i Linköpings cellfängelse, men detta förhör kan egentligen anses blott såsom en justering af de båda föregående. Sven Andersson infördes först. På tillfrågan berättade ban, att, då Strid Fredagsmorgonen den 24 sistl. Mars kommit till Sven Andersson och begärt att af honom få låna häst, hade han uppgifvit, att han skulle resa till Orlunda. Angående sin resa till Kindaorten och sin återkomst derifrån, vidhöll Sven Andersson hvad han förut derom uppgifvit. Strid hade, som förut är sagdt, redan varit vid Tornby, då Sven Andersson kom hem, och Tisdagen den 28 Mars hade Visserligen samtalats om bankstölden, men Strid hade icke omnämnt sin delaktighet i stölden, förrän efter Isakssons ankomst på aftonen sistnämnde dag. — Iafseende på stället, der säcken med det stulna förvarats, ubpgaf Sven Andersson nn, att det icke var i en skogshage, utan i en till Eketorp hörande åkerlycka, hvilken var belägen emellan ett par hagar. — Delningen af pengarne verkställdes, såsom Sven Andersson förut berättat, hufvudsakligen af Isaksson. — På tillfrågan af åklagaren, hr stadsfiskalen Linden, om beskaslenheten af det rum, i hvilket delningen försiggick, berättade Sven Andersson, att det låg till venster i förstugan och bade på väggen till venster om dörren ett fönster och på väggen midtemot dörren också ett fönster; till höger om dörren stod kakelugnen. Midt på golfvet framställdes ett större och ett mindre bord, vid hvilket Isaksson placerade sig så, att han satt med ryggen åt dörren och midt för densamma. Sven Andersson satt till höger om Isaksson och Strid gick af och till. Alla trasiga sedlar, som skulle uppbrännas, lades på golfvet till höger om Sven Andersson och dit nedkastades äfven af Isaksson alla genomborrade och skrynkliga sedelblanketter. Sven Andersson ansåg dock att antalet af de blanketter, som uppbrändes var mindre, än a? dem, som behöllos, och af hvilka Isaksson och Strid togo hvar sin del. — De bjelptes åt att stoppa in sedlar och blanketter i kakelugnen, men Strid var den, som egentligen sysslade med bränningen. — Af de 2,500 rdr rgs Sven Andersson bekommit af Strid, hade han dagen efter delningen eller Onsdagen den 29 Mars utbetalat inalles omkring 800 rdr bko, dels till rådman Åhgren och handlanden Grewillius i Skeninge, dels till kronobefallningsmannen Ygberg. — På tillfrågan uppgaf Sven Andersson, att han känt Strid alltsedan 1842, då Strid flyttade till Lönsås socken, ehuru de, att börja med, icke haft någon närmare bekantskap med hvarandra. Åtven under detta förhör var Sven Andersson mycket upprörd och fällde flera gånger tårar. Sedan S.en Andersson blifvit till cellen återförd, inställdes Nils Strid inför rätten. på tillrrågan uppgaf han, att han icke förut varit bekant med smeden Ekström, utan hade Isaksson gifvit anvisning på honom. Då Strid infann sig hos Ekström, för att beställa åtskilliga mindre verktyg, som han ansåg nödvändiga till stöldens föröfvande, hade Ekström yttrat, att han hade hört det vara fråga om att stjäla i Östgötha bank, hvilket gaf Strid anledning att inviga Ekström i förtroendet, och att yppa för honom, det verktygen skulle begagnas just till nämnde stöld. Detta var omkring 14 dagar före stöldens föröfvande. De af Ekström förfärdigade verktyg voro smärre fjedersågar, stampar m. m. De tjufverktyg, som, inlagda i en säck, Måndagen den 27 sistl. Februari anträslades vid begrafningskyrkogården härstädes, hade Strid sjelf förfärdigat. Ealigt astal, skulle Isaksson kl. 3 e. m., nämnde dag, möta Strid vid kyrkogården, men ban infann sig icke, hvadan företaget för den gången måste inställas. På denna sin färd var Strid ensam. — Då Strid Fredagen den 24 Mars på morgonen ville låna häst af Sven Andersson, föregaf han att han skulle resa till Orlunda. Andersson kunde emellertid icke, såsom förut är nämndt, sjelf lemna honom häst, utan skaffade honom skjuts af en arrendator i Tornby, men om verkliga än damålet med Strids resa var Sven Andersson fullkomligt okunnig. — Efter ankomsten till Linköping i skymningen Fredagsaftonen uppehöll sig Strid hos Isaksson till dess lycktorna voro släckta. Strid kan icke bestämdt påminna sig om Isaksson under tiden var ute åt staden, men var han det, så var det endast helt kort. — Orsaken, hvarföre skjutsaren äfven skulle dröja qvar i staden, var endast den, att Strid och Ekström skulle komma i sällskap med vagnen uppåt torget, hvarigenom Strid ansåg afsigten med deras vandring, i fall de mött någon, bättre bemantlas, än om de ensamme gått direkte till banklokalen. Angående den väg, som Strid och Ekström tagit, då de gingo från banken, vidhöll Strid sin förra uppgift, äfvensom han fortfarande påstod, att säcken med de stulna penningarne och blanketterne förvarats på Målstorps egor i Lönsås socken. Likaledes fortfor han att förneka, det Sven Andersson någonsin haft någon vetskap om stölden eller varit närvarande vid delningen, hvilken verkställts af Isaksson. Strid och Isaksson hade ensamne afbemtat det stulna från förvaringsstället, och hade de dervid begagnat en af de hästar, efter hvilka Isaksson åkt till Tornby. Penningesäcken infördes i rummet till venster i förstugan, och öfverensstämde Strids beskrifning på lokalen med den, som Sven Andersson förut gjort. (Forts.) Aattegångs och Polissaker. 22. —