GEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) ö (Forts. fr. N:o 99.) Kung Carl var icke mer den oöfvervinnerlige; czar Petter hade slagit honom och tillsängatagit tjugetusen man af hans tappra folk, hvilka i slockar, såsom boskap, drefvos genom Rysslands marker, från den olyckliga platsen för deras nederlag, till orter, der de skulle förvaras intill dess besegrarens vilja vidare bestämde deras öde. Emellertid hade de svenska fångarne, som vid Dorpat, Narva och flera andra ställen fallit i Ryssarnes händer, njutit ett jemförelsevis lyckligt öde. Bland dem, som fått qvarstanna i Moskau hade flera gjort sig kända från en sida, som uppkallade aktning för deras nationalitet och vänskap för deras personer. Bland dessa kan man i första rummet med allt skäl nämna Stael, hvilken var lika utmärkt genom sitt vackra, ståtliga utseende och umgängeston som genom sina kunskaper och den intelligenta kraft, som stämplade hans väsende. Flera af Moskaus ädlaste slägter, lemnade honom öppet tillträde till sina kretsar och en stor del af deras unga söner gjorde honom till sitt mönster. I hans hildade, fina skick funno de en typ för ädlingens företräde, hvilket nu äfven i deras ögon måste taga ut sin rätt framför den råa öfversittande stoltheten, hvarmed tonen hos dem dittills haft för vana att göra det gällande. Bland dem, som förtroligast sökt Staels umgänge var den unge fursten Alexander Gagarin, son till öfverkommendanten öfver alla de svenska fångarne och en slägting till den unga flickan vi omnämnt, som uppfostrades på Gortschin af Tschammers gemål. Alexander hade hunnit den ålder, att hans far önskade att han skulle börja tänka på att göra ett val, som kunde anstå hans börd och rikedom, och föreslog honom att företaga en resa till Gortschin för att lära känna Natalia, hvilken, såsom född till Gagarinernas stora namn, skulle vara honom fullt värdig. Alexander hörde det faderliga förslaget med ganska mycket nöje och beslöt sig utan motsägelse att verkställa det, men ung, oerfarer och något blyg af naturen, önskade han att få medföra någor förtrogen som sitt sällskap, och föll med sitt val på Stael, hvil