Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1854, sida 2

och losligt näringsfång, samt slutligen sedan skolor blifvit inrättade på de större öarne, så att barnen ej längre fingo rifva omkring lik som de vilda djurens ungar. Genom alla dessa samverkande orsaker ha välmåga, goda seder och stora industriella framsteg begynt slå rot och uppvexa ibland skären; smugglarne ha blifvit förvandlade till ärliga fiskare och sjömän och deras qvinnor till goda, idoga husmödrar; tulltjenstemännen till aktade och älskade medborgare. ILysekil har fått en ypperlig hamn och Götheborg i synnerhet gått framåt, med nya kajer, broar och magasiner, värdiga denna vigtiga handelsstad. — Sjelsva prohibitisterna kunna ej bestrida dessa den fria handelns frukter, men trösta sig dock med, att det varit nödvändigt att de hållit emot så lange de gjort, emedan tiden förut ej varit inne, en tröst, som förf:n ej vill beröfva dem. Uppsöker man den första obemärkta grunden för detta lyckligare tillstånd, som inträdt med de gamla tullförordningarnes upphäfvan de, så föres man tillbaka till en liten sammankomst vid ett julkalas på Dynholmen, der kustsergeanten Falk hade några vänner samlade, bland hvilka sin gamla vän magister Holm, och några praktiska tullkarlar. Det prohibitiva elementet i sällskapet representerades al bokhållaren Schmidt och det moderata af kapten Ericsson. Genom theoriens och praktikens, genom de olika äsigternas sammanträffande i ärligt uppsåt, att finna det rätta, utarbetades ett tulltaxeförslag, som i början lemnadt utan uppmärksamhet, dock blef det som röjde vägen för hvad som sedermera blef gällande. Denna fina antydning, huru hvarje medborgare, på huru underordnad ställning i samhället han må befinna sig, kan medverka till stora samhällsförbättringar, synes oss vara en lika vacker, som sann tanke. Måhända blifva vi sramdeles i tiHfälle att meddela ett och annat utdrag ur dessa förtjenstfulla skildringar; emellertid rekommende ra vi dem till all uppmärksamhet, och böra de särdeles på denna ort väcka intresse, då det är denna, som är händelsernas skådeplats, och då det är dess förhållanden, som den sak kunnige författaren tagit till utgångspunkt för sina framställningar i allmännare syste. Säkert skall ingen läsa detta lilla arbete, utan tt med oss känna sig tacksam mot förkn, för le upplysningar och den väckelse, man i mer I in ett hänseende af honom emottagit. I Ul i—I—,. — 55