Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1854, sida 3

Ben 28 April. Vid berättelsen om besöket på franska linieskeppet Austerlitz råkade Hand. Tidn. citera ett yttrande af någon fransman: Ni behöfde blott räcka ut handen för att återfå allt, hvarpå Ni af Ryssland blifvit plundrade. — (Enahanda yttranden fälldes äfven, i parenthes sagdt, på engelska flottan) — Detta yttrande har gifvit anledning till kommentarier icke blott i Svenska Tidningen, utan äfven i Östgötha Correspondenten och Snällposten. Den förstnämnda tidningen har, till vår icke ringa förvåning, upptagit saken med synnerlig hetta, talar om H. T:s oefterrättelighet i politiken, benämner sjelfva det ifrågavarande yttrandet: osmakligt skryt, anser afsigten med dess reproducerande hafva varit: att narra okunniga läsare att öfverlemna sig åt de bedrägligaste förhoppningar samt att derigenom väcka missnöje med den kloka politiska ställning, som regeringen intagit, och vidare att kasta den förhatliga skuggan om mindre fosterländska afsigter å alla, som icke äro nog inskränkte för att stå på en så låg ståndpunkt i politiskt och militäriskt vetande. — Allt detta anser Sv. Tidningen hafva legat. under vårt oskyldiga anförande af några ord ur ett samtal. Vi kunna med skäl utropa med en hög författare, i hvars ord underdänige kommentatorer funno ett djup af vishet: Potz tausend! har jag tänkt allt detta? Emellertid vilja vi ej göra oss enfaldigare än vi äro. Orden voro visserligen ej anförda utan alsigt, ehuru denna ej var så illasinnad som Sv. Tidn. fattat den. Den var blott att lägga ett litet appendix till hvad vi förr yttrat om nyttan och nödvändigheten för Sverge att hafva öppna händer i Neutralitetsfrågan och om olågenheterna att Regeringen bundit sig genom en neutralitetsförklaring, hvilken vi aldrig kunnat med vapen upprätthålla, derest stormakterna ej beskedligt erkännt densamma, men hvilken, ej annat än hvad vi förstå, nu gör allt aktivt uppträdande å Sverges sida mot Ryssland omöjligt, derest ej Ryssland genom någon förolämpning skulle gifva dertill anledning, hvarför denna makt likväl sannolikt aktar sig, då Sverges neutralitet är så mycket uti dess intresse, Då fråga förekom om beviljande af de stora anslagen till militärrustningar, läste man i Sv. Tidn. flera uppsatser ur Times och en och annan fransysk tidning samt äfven ur egen fatabur, som voro ganska allvarsamma mot Rysslands regering. Märkligt nog har denna ton förändrats, sedan anslagen blifvit beviljade, sedan regeringen derigenom blifvit i tillfälle att sätta landet i försvarstillstånd, och sedan de förenade flottorna inlupit i Östersjön! Svenska Tidn. går till och med nu så långt i undfallenhet för Ryssland och sarhåga för dess makt, att den kallar ett krig mot Ryssland från Sverges sida för ett dåraktigt, äkta Gustaf-Adolfiskt företag, — som i höst eller vinter, då Ålands haf möjligen tillfrusit och Qvarken blifvit isbelagd, skulle utsätta oss för ett Ryskt besök i vårt eget land. I sanning är icke denna förespegling rätt egen, då man prisar en politik, hvilken förutsätter så mycken styrka, som en beväpnad neutralitet mot icke blott Ryssland, utan afsven England och Frankrike! Men det är en vanlig taktik hos dessa herrar, som stå på den höga ståndpunkten i politiskt och miliiariskt vetande, att efter omständigheterna än framhålla vår svaghet, än tala om den sjelfständighet vi skola bevara, om det gällde mot hela verlden.