Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1854, sida 2

(Insåndt. Till herr Polismästaren i Götheborg anhålla undertecknade att vördsamt få framställa den fråga, huruvida det år i lag eller författningar förbjudet att å gata på aftonen få utföra sång, förutsatt att sådant sker i god ordning och af ordentligt indelade stämmor, eller i korthet sagdt: att få gifva en serenad? Anledning till denna förfrågan har man tagit sig deraf, att, då i går afton klockan straxt efter 10, en härstädes bildad sångförening, af hvilken undertecknade äro ledamöter, önskade uppvakta sångerskan m:lle Valerius med en serenad, och, efter att hafva tillkännagifvit denna sin afsigt för nattbevakningens chef, infunnit sig utanför m:lle V:s bostad, samt börjat sången, denna helt tvärt afbröts genom trenne på gatan promenerande poliskonstaplars mellankomst, hvilka besallde, att sången skulle slutas. Om sättet huru denna tillsägelse skedde, underlåta vi heldst att orda. Blott löjtnant Bohles samt öfverk. Ottermans mellankomst hade man att tacka för nöjet, att ostördt så sortsätta sången. — Som bekant, är det en i akademistäderna (och vi tro, äfven i rätt många andra städer) antagen sed, att medelst sång hembära sin hyllning åt personer, hvilka man anser förtjente af en sådan uppmärksamhet. Vi kunna svårligen föreställa oss, att den goda ordningen häraf kan störas, eller att något som helst menligt kan blifva en följd af dylika serenader. De i går afton på gatan talrikt församlade åhörarne gåfvo också ganska allmänt sitt missnöje tillkänna öfver poli skonstaplarnes beteende.