— Och hvarsör, om jag sår sråga? — Emedan denna krona skall suga blod, kanhända ert och tusende andras. Hvarje ny framgång kungen vinner, hvarje stegrad grad af beundran han väcker, blir endast nytt bransle till den arelystnads brand, som sattat honom. Jag fruktar, jag fruktar .... — Men kung Carl fruktar intet, och lyckan står den djerfve bi. — De som gripa till svärd, skola med svärd förgås. — Men kung Carl har icke gripit det, innan han af sina grannars trolöshet blef tvungen dertill; och sedan ban en gång fattat det, blir det hans storhet och hans ära, att han icke lägger ner det, innan han tuktat dem. Under sådane förhållanden, min kära Hysing, kan man ju betrakta det som en kastoskofvel, hvarmed vår Herre vill bortrensa det ondas makt på jorden, och skilja hvetet ifrån agnarne i tvistemålens säd mellan de store. Och nog har han valt sig en lika rättrådig och ädel som stark och mäktig hand, då han valt kung Carls! — Men tror niicke, att huru mäktig denna hand i dag än är, den i morgon skall bryta både sig och sitt svärd? Eller försök, min kapten, ni som i dag just tycks vilja slå mig med er bibelsprangda lärdom, att uppställa kungens horoskop efter de stjernor, som blicka emot oss i ordets klarhet! Står icke der skrifvet: De fridsamme skola besitta jorden! Hvad blir nu den negativa sidan af denna sats? -— — Det går aldrig väl! Men hade icke enväldet, det satans påfundet, kommit öfver oss, hade vi i rättan tid kunnat sätta en damm mot unge kungens smak för vågstycken. — Der ha vi er åter på den gamla trafven! Men tänk ef ter, kära Hysing, om ni, i fall ni varit kung, skulle hafva åtnöjt er med en half makt? — Det säger jag visst icke, emedan den gamla satanas lefver i mitt, som i hvarje annat menniskohjerta, och öfverallt ta. lar samma högmodets språk. Maktbegäret, maktbegåret, sä. ger jag, är hans a och o, begynnelsen och ändan af allt hvaa han har att fresta menniskan med. Men inte är detta begär bättre derför, att det skulle kunna locka mig att falla för dess retelse? Ä — Men har icke Gud sjelf gifvit oss exempel af det envaldiga regeringssättets rattmatighet, i det han ensam styrer hela verlden? (Forts.)