ga mer än 160 acres (en acre något mindre an ett sv. tunnland) för hvar mansperson och icke mindre än 40. Denna jord få de bruka i ett par tre år, innan fråga blir om att betala, och då den tiden kommer, kostar det blott 14 dollars per acre. — Nog blir det besvärligt för dem, innan de få skörda sin första gröda, men den kan ej blifva annat än högst fördelaktig för dem. Der kunna de sitta oberoende mer än någon sideikommissarie i Sverge. Efter att ha varit hos dem 10 dagar, reste jag åter ned till Rock-Island och derifrån med min hustru till Barlington, för att enligt sällskapets ordres verka bland härvarande danskar. Till våren ämnar jag, om Gud behagar, resa upp igen till Minesota och Viscounsin, för att uppsöka och lära känna, huru de svenske och norske emigranterna ha det i dessa trakter. Denna stad, Barlington, är tämligen betydlig, har 5000 inv., är belägen vid Misisippi och drifver god handel. Här bo omkring 160 svenskar. Dessutom äro här ute på landet, några mil från staden, många svenska jordbrukare, som stå sig mycket godt. Men 42 eng. mil härifrån är ett Settlement, såsom det här kallas, bestående af en 150 hushåll blott svenskar. De halva deras egen lutherska prest och en ny vacker stenkyrka, som de gifvit namnet New Sweden (Nya Sverge). Jag ämnar, om Herren förlänar mig helsan, besöka dem i vinter. Brefskrifvaren slutar med en varm religiös uppmaning till den person, till hvilken brefvet är skrifvet. ——