Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1854, sida 2

TURKIET. . Ettt stort antal al de utvisade Grekerna hafva beslutat att antaga anbudet alt stanna qvar i landet under turkiskt beskydd. — Den nye stormufti har, heter det i en skrifvelse till CC. Z. C., inga sympathier hos solket. — Det blir nu allvar af med bildandet af den polska legionen. Franska regeringen har tillåtit de i främlingslegionen i Algirien tjenande Polacker att begifva sig till Turkiet för att bilda stammen eller kärnan till den nya polska legionen. De utgöra 300 till antalet. Till Konstantinopel hafva ankommit 2:ne Polacker, den ene 16 den andre 18 år gammal, hvilka lemnat sin födelsestad Warschau, vid underrättelsen, att en polsk legion skulle bildas i Konstantinopel. Att Montenegrinerna icke redan gjort gemensam sak med sina gynnare, Ryssarne, vill man förklara deraf, att Österrike förklarat deras furste, att det ej i något fall skulle kunna tåla att Montenegro reste sig till Rysslands förmån. Engelska och franska örlogsfartyg äro stationerade vid Thessaliska kusten med order att anhälla och undersöka hvarje sartyg och, i sall det för vapen eller ammuniton till insurgenterna, uppbringa detsamma. I ett bref från Schumla af d. 31 Mars heter det, att Omer Pascha, då han d. 23 besagde månad från Mustafa Pascha erhöll rapport om att Ryssarne söretogo allvarsamma anstalter att gå öfver Donau vid Braila, straxt höll ett krigsråd, hvari beslöts att beordra Mustafa Pascha att, om öfvergången ägde rum före de allierades ankomst, utrymma Dobrutscha ända till Trajani vall. Alla sastningarne på tscherkessiska kusten halva icke blifvit srivilligi utrymda af Ryssarne, såsom de sjelfva uppgisva. Bres från Traperunt in nehålla detaljerade berättelser, enligt hvilka den ganska vigtiga fästningen Sukkum-Kale blifvit intagen af Tscherkesserna. Sukkum-Kale bildar, heter det i ett af dessa bref, en af de betydligaste fasta platsar, som Ryssarne uppfört på tscherkessiska kusten. Sjellva fästningen ligger på en klipphöjd och är försedd med en bastionerad mur och 6 runda torn, hvilka med sina kanoner flankera grafven. För att komma till fästningen måste man passera en terrasssormig platå, hvarest på båda sidor befinna sig 2 slutna redutter, hvilka med korseld bestryka ingången till sastningen. Midt i hvarje redutt befann sig ett blockhus af träd, hvilket tjenade besättningen till kasern. Likaledes voro äfven kasernerna i fästningen, magazinerna och största delen af boningshusen trädbyggnader. Bland de närboende bergsinvånarne bemärktes redan i Januari en betydlig gäsning och enskilta hopar af dem öfverföllo den ena gången efter den andra de på rekognoseringar till byarne utsända ryska patruller och detachementer. Då dock besättningen i Sukkum-Kale bestod af nära 2000 man med 56 kanoner, trodde sig ryska kommendanten kunna trotsa hvarje angrepp af odsiciplinerade hopar och vidtog derför ej några särskilta försigtighetsmått. Men natten till d. 8 Mars blefvo de omnämnde 2:ne redutterna på platåen plötsligt anfallna af en skara Tscherkesser, cirka 3000 man stark, hvarvid angriparne ur flera mindre bergskanoner sköto ett slags raketer, medelst hvilka de innan kort stucko blockhusen af träd i brand och fördrefvo Ryssarne ur förskansningarne. Den ur sin somn uppskramda besättningen gjorde halsklådd ett utfall, hvilket dock asslogs af Tscherkesserna med blanka vapen, hvarvid de häftigt förföljande angriparne tillika med de retirerande Ryssarne genom 2:ne portar inträngde i fästningen. Tscherkesserna antände genast träbyggnaderna och kastade sig på de enskilta ryska afdelnignarne, som icke mera förmådde samla sig i det förfärliga virrvarret och blott voro betänkta på egen räddning. Efter 5 timmars blodbad emellan de brinnande husen måste återstoden af besättningen rädda sig genom en lönnport. Utkomne i det fria gynnades de flyende ryssarne af terrängen och förföljdes ej eller synnerligen af den med plundring upptagna fienden, så att det lyckades dem att draga sig tillbaka till närmaste ryska militärposter. Fästningsmurarne sprängdes af angriparne och hela platsen förvandlades i en grushög, hvarpå hela skaran, lastad med byte, drog sig åter tillbaka i sina berg. I en skrifvelse från Konstantinopel af d. 3 i C. Z. OC. berättas, att Schamyl uppbrutit med en betydlig truppstyrka och uppmanat Tscherkesserna att mangrant resa sig emot Ryssland. Ett stort antal hade åtlydt uppmaningen, gripit till vapen och ställt sig under Englands och Frankrikes beskydd och på flera punkter planterat engelska och franska fanor. Resningen hade begynt i midten af Mars. Dessa underrättelser torde hafva erhållits af det sändebud från Schamyl, som s. n. uppehåller sig i Konstantinopel.