Styckegods. Oangenäm öfverra-hning. En af dessa lättsinniga gistermålsannonser, hvilka man ej sällan får se i tidningarna, har nyligen gifvit anledning till en ömsesidig bitter öfverraskning. En ung slösare i Berlin, hvilken redan förstört hela sin förmögenhet, hade ännu en rik faster, hvars arfvinge han hoppades blisva. Ausatt af sina borgenärer, ämnade han emellertid begära ett lån af sina anförvandter. Dessa afslogo dock bestämdt hans böner. I förtviflan deröfver sökte han i Berliner Intelligenzblatt ,en ledsagarinna genom lifvet, med någon förmögenhet. Den strängaste grannlagenhet utlofvades. Redan få dagar derefter erhöll han under uppgifven adress ett bref, skrifvet med lätt hand. Plats och timme för det nödvändiga mötet bestämdes, och såsom igenkänningstecken uppgafs en gul bandros samt en blomma i ett af knapphålen. Då den hemlighetsfulla brefskrifverskans öfriga kontanta egenskaper fö!lo vår dandy ganska väl på läppen, så begaf ban sig full af glada förhoppningar till sitt rendez-vous. Redan på långt håll lyste honom den gula bandrosen till mötes. Med bevingade steg ilade han emot den väntade. Men kommen närmare, uppgaf han ett rop af den oangenämaste öfverraskning: ,Min tant!, och tog till flykten. Den uppbragta tanten återvände genast hem, uppsatte sitt testamente och gjorde sin giftaslystne brorson arflös. Kejsarinnan Eugenic friar för en annan. Följande karakteristiska bord-episod, som meddelas i Advertiser, måtte hafva utgjort ett verkligt fynd för parisiska salongsverlden. En fredag var stor, diner i Tuillerierna. Kejsarinnan Eugenie fattade ett glas, smuttade derpå och sade till Österrikiska gesandten, herr v. Hubner: Jag hoppas att våra underhandlingar skola krönas med den lyckligaste framgång. Hr v. H. bugade sig med ett betydelsefullt leende, alla som sutto i närheten spetsade öronen och fingo bvarjehanda politiska myror i hufvudet. Men saken var den, att kejsarinnan för kort tid sedan brytt den österrikiske gesandten för hans ungkarlslif och utfäst sig att sörskassa honom en engelsk lady till maka. Härpå, icke på czaren och sultanen, hade kejsarinnans skål afseende. Ett Vårförhör i VV-a. Under denna rubrik meddelar tidn. ,,Upsala följande insända godbit: Efter i kyrkan hållen passionspredikan — helt nyligen — företogs det s. k. Wårförhöret, som hålles om Fredagarna i Sockenstugan. Detta börjades på följande roliga sätt: Skolpresten S., som skulle förrätta förhöret, spatserade först en lång stund kring golfvet, tittande ut än genom ena och än det andra fönstret. Slutligen tog han en stol, slog sig ned framför sen blyg bondflicka och framställde denna fråga: År du salig? — Flickan teg i sin förlägenhet; det var också icke lätt att besvara en så qvistig fråga. — Herr S. frågade då vidare: Hvilken har mera synder, du eller jag? — Flickan molteg äfven nu, hvarföre herr S. sjelf fortfor: Jag år 40 år, du 18 — mina synder åro flera ån dina, men mina synder äro mig förlätne, dina åro dig behållne. — Prestmannen frågade vidare: Var den prest andlig eller köttslig, som beredde dig till den Hel. Nattvarden? — Flickan förblef stum. Då frågade denne andelige prestman: Hur gick det till med din beredning? Gick det till liksom då man bereder ett sårskinn (eller kalfskinn) ? — Flickan, på en gång förlägen och förskräckt, började nu gråta högljudt, hvarvid herr S. fick troligen en andans ingifvelse, makade stolen närmare och frågade: hvad hon sade? — Flickan sade ej heller nu ett ord, hvarpå herr S. bad henne komma hem till sig: ,han ville på sina blotta knän bedja för henne, att hon måtte salig varda. — Anmärkas bör, att denna lilla syndiga oskuld såg rätt bra ut och tycktes ännu icke veta af någon frestelse. pe