Rättegångsoch Polissaker. I poliskammaren förevar i Thorsdags undersökning rörande branden vid skansen Lejonet natten till den 9 dennes. Som redan af denna tidning kändt är, nedbrann dervid såväl landeriegaren A. Petterssons lada med deruti förvaradt soder som ock enkan Svenssons derintill liggande ladugård. Förhöret börjades med Pettersson, som berättade att han, som är boende på Stampen, ingenting visste om branden, förrän han och hussolket, hvilka alla sosvo, väcktes med underrättelsen om att ladan stode i ljusan låga. Huru elden der uppkommit, vore honom helt och hållet obekant, enär honom veterligt ingen på lång tid besökt densamma. Från sysslomannen i Petterssons konkursmassa företeddes en uppgift, hvaraf inhemtades, att den nedbrunna ladan varit försäkrad i städernes allmänna brandstodsbolag i Stockholm för 666 rdr 32 sk. och fodret i Phenix i London för 1,340 rdr, allt banko. Enkan Svensson, som är boende i sitt endast några få alnar från brandstället belägna hus, sade sig ha legat i djup sömn, då hon blifvit väckt af en granne, som ropat att eldfara vore å färde. I första förskräckelsen hade både hon och flera andra i blotta linnet sprungit ut på gården, derifrån man kunde se elden, som då härjade uti ryggåsen och vestra galveln af Petterssons lada. Inom kort spredo sig lågorna äfven till hennes ladugård och var det med stor möda man lyckades rädda boningshuset. Enkan Svensson, som förklarade sig icke ha någon kännedom om eldens uppkomst, upplyste derjemte att den nedbrunna ladugården varit brandförsäkrad i Phenix för 400 rdr bko. Sedermera hördes såväl de i nämnde enkas hus, som flera andra i grannskapet boende personer, hvilka förmodades bafva några upplysningar att meddela. Af dessas berättelser inhemtades, att en uti ett närbeläget hus boende flicka, hvars fönster låg midt emot ladan, först bemärkt elden, och derom underrättat en annan person, som gjorde allarm hos enkan Svensson och några andra grannar. Man kunde då, klockan var ungefär J till 1, icke bemärka någon eld annorstädes i ladan, än å vestra gafveln. Vid förhöret var äfven tillstädes den vid skansen Lejonet stationerade artilleri-kommendering, som begagnar ett rum i enkan Svenssons hus. En af dessa artillerister berättade att han kl. 12 varit ute på patrullering, men icke bemärkt någon. eld i ladan, som ban passerat förbi. Sedan han ingått i kommenderiogens rum, der han knappt uppehållit sig en qvarts timme, hade cn i grannskapet boende person tillropat honom att elden vore lös i ladan, hvarför han skyndade ut på gården. Han såg då att det brann i vestra gafveln. Enär under tiden inga brandsignaler förnummos i staden, begaf han sig dit för att rapportera tilldragelsen, men befälet i högvakten ville knappast tro hvad han hade att omförmäla. Omsider aslossades dock larmkanonerna, hvarpå någon klämtning hördes, som likväl straxt asstannade. Tilläggande artilleristen att ban, såväl på vägen som i staden, kunnat se branden, till stöd hvarför han åberopade åtskilliga personer, som omtalat att de från sina fönster i staden sett eldskenet. Anledningen till eldens utbrott kände han deremot lika litet som alla de öfrige närvarande. Med anledning af hvad sålunda förekommit, beslöt poliskammaren att nämnde brandstodsbolags harv. ombud, de af artilleristen uppgisne personer och tornväktarne, som ifrågavarande natt haft tjenstgöring, skulle inkallas till nästa Thorsdag, då undersökningen ånyo förekommer. iagmd —