arit, men det är tillräckligt bevisadt genom f denna kammares förhandlingar och artiklarne i preussiska tidningarne, att det är omöjligt att Preussen öfverlemnar sig åt Ryssland. Hvad beträffar riddaren Bunsens rapellering, har regeringen sig derom ingenting officielt bekant. Det enda jag känner, är att vi sannolikt skola få ett nytt extraordinärt sändebud från kungen af Preussen, hvilket utan tvifvel kommer i samma ärende som det förra (general v. Gröben) för 3:ne veckor sedan. Hvad den nya imellan Preussen och Österrike aftalade konventionen anbelangar kan jag icke upplysa om dess innehåll, ty den har icke blifvit reg. delgifven. Allt hvad jag vet, är att den blifvit af Österrike föreslagen för Preussen och att den icke är affattad i aldeles desamma termer, som i början föreslogos af Österrike. Jag tror dessutom, att det är en offoch defensiv-traktat. Enligt de senaste underrättelserna från Svarta hafvet befunno sig de allierade flottorna i Kavarna och de voro derstädes före ankomsten af notisen om Ryssarnes öfvergång af Donau. Sedan, just i dag, hafva vi erhållit underrättelse, att amiralerna, när det kommit till deras kunskap att Ryssarne gått öfver floden, afsändt ångare till Kustendschi för att sätta sig i förbindelse med chefen för turkiska armen och bringa honom nödigt bistånd. Vi hafva icke bekommit någon officiel notis om Österrikarnes inryckande i Serbien, men för någon tid sedan meddelade oss österrikiska regeringen, att österrikiska trupper skola inrycka i Serbien, när Ryssarne inrycka derstädes eller ett uppror utbryter i detta land, men i hvarje händelse sker det endast till upprätthållandet af status quo och sultanens myndighet. Lord Clarendons utlåtelse om Wienerprotokollet bestyrker vårt omdöme om detsamma. Den ädle lorden har visserligen sagt, att han ansåg det för tillfredsställande, men på samma gång har han icke dolt att det icke innehöll hvad Frankrike och England, eller ens Österrike, önskade. Ministerns förklaring ger i alla händelser ganska tydligt vid handen, att de tyska makterna icke förbundit sig att aktift deltaga i kriget emot Ryssland. Underhandlingarne mellan Preussen och Osterrike fortsara ännu. Vossische zeit. sörklarar sig bemyndigad att meddela det prinsen af Preussen har under sin ledning och sitt ösverinseende alla delar af underhandlingarne med Österrike. Enligt en berlinerkorrespondent i UIndep. Belge är det förnämligast en punkt, om hvilken de begge tyska makterna hafva svårt att blifva sams. Frågan är den, om den ena af de — begge makterna kan inlåta sig i krig utan att förut hafva inhemtat den andras råd. Såsom man lätt kan gissa, är det Österrike, som påyrkar en sådan rättighet för kontrahenterna, och Preussen som bestrider densamma. Angående riddaren Bunsens rappellering från London låta berättelserna mycket motsägande. Times af d. 12 påstår, att kuriren med hans rappellering redan är på väg till London. Deremot säger Berl. Nachr. att underrättelsen om hans rappellering är ogrundad. En af VIndep. Belg:s pariserkorrespondenter, hvilken torde komma sanningen närmast, påstår, att Bunsen helt simpelt tar permission på en tid och att orientaliska frågan är helt och hållet främmande för hans tillfälliga frånvaro från London. (Deri torde dock korresp. ej hafva så aldeles rätt.) Under tiden kommer det extraordinära sändebud, hvars ankomst bebådats af lord Clarendon, att sköta hans befattning. Lemna vi nu den diplomatiska sidan af orientaliska frågan och öfvergå till den militära, så finna vi underrättelserna i detta senare hänseende vara ganska torftiga. Berlingska Tid. förmäler, att engelska gesandten i Köpenhamn officielt meddelat danska regeringen, att engelska flottan under Sir Ch. Napier d. 12 om morgonen afseglat från Kjögebugt för att träffa förberedelser till att sätta samtliga ryska hamnar i Östersjön samt i finska och bottniska viken i blokadtillstånd. Det heter, tillägger besagde tidning, att underrättelsen det ryska krigsskepp skola visat sigi sjön, föranledt amiral Napier att lemna Kjögebugt. En engelsk örlogsångare har varit på grund vid Kastrup, men lyckligtvis åter kommit af, utan att taga någon skada. Danska ångaren Geiser, som den 13 ankom till Stettin, hade kl. 2 på natten till denna dag ungefår 8 sjömil från Svinemunde mött engelska flottan, som styrde ostlig kurs. 6 fartyg af flottan hafva t. v. qvarstannat i Kjögehnuot.