Om ett år. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 88.) Parken stod öde nästan nu för tiden, ty de glada gäster, som befolkade den om sommaren, hade dels rest och de andra voro nu inom hus. Men i dag var det sommarlikt i ett fall: det fanns flera promenerande på de bladbeströdda gångarne. Löjtnant Axel hade gått af och an några slag. Slutligen, sedan han många gånger rådfrågat klockan, tog han af åt en gång. som förde ner till sjön. Han stannade vid ett litet sommarpalats, en paviljong i chinesisk stil. Den sakta vinden lekte med de små klockorna på det utskjutande taket af pagoden och flägtade i de nedhängande tungorna af soltältet. Axel lade handen på dörrlåset och trädde in — här fanns ingen menniska. Inne i det stora rummet var full sommar: solen sken het genom de lätta nedfällda chinesiska rörgardinerna med sina bjert målade blommor och fåglar; sången ljöd klar och jublande från voligrens innevånare, som, fröjdande sig åt solskenet, stämde upp en glädjekör; blommorna