Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1854, sida 2

5Cu HEHE 2002 hvilka räcka ända till den 13 dennes. Orientaliska angelägenheterna. Czarens sista fredsförslag, af hvilka den Mecklenburgiske prinsen varit öfverbringare, hafva, enligt hvad tyska tidningar berätta, förkastats af vestra makterna. Österrike har ej eller funnit dem tillfredsställande. Offoch defensiv-alliansen emellan Österrike och Preussen har stött på några hinder, hvilkas orsak påstås vara att söka i hr v. Gerlachs och andra ryssvänners tillställningar. Dessa herrar skola vetat att drilla saken så, att traktaten antingen alls icke skulle komma till stånd, eller dock blott under sådana vilkor, att den ej kunde blifva skadlig för Ryssland. Den halfofsiciella Pr. Cor. försäkrar likväl, att de begge makterne redan blifvit ense i alla väsentliga punkter, så att med säkerhet vore att antaga att hela angelägenheten innan kort skall reda sig på ett fullt tillfredsställande sätt. Engelska tidningarne, Times i synnerhet, klandra skarpt Preussens politik, som ock sanningen att säga är till den grad ömklig och eländig, att dess motstycke knappast kan uppletas i hela verldshistorien. Genom den ossentliggjorda hemliga korrespondensen är det lagdt i dagen, att Ryssland för Frankrike proponerat Preussens lika väl som Turkiets styckning och detta oaktadt utgör bevakandet af Rysslands fördelar och intressen ett mål för preussiska kabinettets ömmaste omsorg! Grefve Pourtales, som i början af de orientaliska stridigheterna skickades till London i ett dagens fråga rörande förtroligt uppdrag från kungen till engelska kabinettet, har för sina engelska sympathier trakasserats så länge tills han begärt sitt afsked och det ryska partiet har äfven sökt att utäta riddaren Bunsen, preussiska sändebudet i London. Det sistnämnda synes blott till en del hafva lyckats, ty om ock Bunsen står i begrepp att på permission en tid lemna London, så tros han dock skola komma dit tillbaka igen. (I Paris ansåg man dock den Bunsen tilldelade permission komma på ett ut med en rapellering. Saken hade der väckt stort uppseende och man trodde, att B. öfverskridit sina fullmakter och visat sig allt för vänskaplig emot engelska kabinettet.) I Preussens undertecknande af det senaste Wienerprotokollet ser Times blott ett medel att rädda skenet och förlama de vestra makternas verksamhet. Apropos om detta Wienerprotokoll, bygga en del tidningar derpå ganska stora förhoppningar. Att det på sin höjd förvissar vestern om de tyska makternas moraliska understöd hafva vi en gång yttrat, och sedan hafva vi icke fått någon anledning att fatta en förmånligare tanka om detsamma. Tvärtom hafva vi funderat på, om icke detta protokoll, såsom Times äfven låter påskina, mera gagnar Ryssland, än dess fiender, ithy, att desse derigenom liksom bundit händerna på sig vid ett blifvande fredsslut. De i lördags meddelade telegrafunderrättelserna förmälte att lord Clarendon den 11 i öfverhuset om berörde protokoll utlåtit sig att det föresaller honom tillfredsställande, hvilken utlätelse snarare okar än minskar våra tvifvelsmål om gagneligheten för de vestra makterna af detta protokoll. Vi få imellertid afvakta en närmare redogörelse för lord Clarendons förklaring. Som de nyssnämnde telegrafunderrättelserna voro något otydligt återgifna i våra källor, de danska tidningarne, vilja vi efter de tyska bladen åter upprepa ett par af desamma. Lord Clarendon förklarade, att ryktet det Preussen anslutit sig till Ryssland. var ogrundadt; en sådan händelse var omöjlig. Vidare förklarade lorden, att Österrikiska trupper ännu icke inryckt i Serbien; sker något sådant, sker det endast till Serbiens skydd. Ryssland har, såsom det förmodas, till hämnd för den hemliga korrespondensens offentliggörande, lagt beslag på engelska ambassadören Sir N. Seymours i St. Petersburg qvarlemnade eslekter. Lord Raglan, högste besalhafvare för de hjelptrupper England sänder till Turkiet, har jemte prinsen af blodet, hertigen af Cambridge, lord de Ros och flera stabsofficerare d. 11 ankommit till Paris. Kejsar Napoleon visade de engelska gästerna all möjlig artighet och uppmärksamhet. Den 12 höll kejsaren i deras närvaro revy med öfver 20,000 man trupper, kommenderade af marskalk Magnan. Efter några dagars uppehåll i Paris begifva sig lord R. och hans sällskap till Marseille för att på Caradoz afgå till Turkiet. Styrkan af samtlige engelska hjelptrupperna uppgifves nu sålunda: infanteri cirka 22,000 man; kavalleri 2000 man och artilleri och genitrupper tillsammans ungefär 2,500 man. — De franska truppsändningarne till Turkiet från Marseille, Toulon och Algier fortgå med största drift och skyndsamhet. Lagstift. församl. har utan vidare ompröfning enhälligt bifallit regeringens förslag att höja utekräfninoan år från 80000 till