IIandels-Korrespondens (Från Suse 54 Sibeth.) London den 4 April 1854. Det torde vara rätt att. i söljd af vår sednaste berättelse, kasta ännu en blick på naturen och verkan af Free Trade för att visa det båda åsyfta att utöfva ett gynsamt inflytande, icke allenast på detta lands industriella förhållanden, utan äfven på alla andra länder, med hvilka England kan komma i kommerciel förbindelse, och verkligen redan står. Man kan icke sormoda, att härifrån skulle utgå siskaliska lagar, hvilka endast kunde hafva för ändamål att gynna andra länder och motverka våra egna intresser, men utan tvifvel har verlden rätt att vänta att inga handelslagar existera här, hvilka direkt motverka fremmande länders intresse. Man behöfver endast fästa sin uppmärksamhet på de sedan tio eller femton år sedan stiftade lagarna, för att erhälla en riktig åsigt. Dessa medgifva tullfri införsel af alla råämnen, hvilka äro nödvändiga för sabrikerna och af alla slags lifsmedel. På spanmål hästar ännu en liten afgift af I s. pr quarter, kvilken man lemnat qvar, icke för tullinkomstens skull, utan för den rikliga registrationen öfver importen, samt för inrikes förbrukningen oeh exporten. För öfrigt äro alla artiklar, hvilka tjena menniskorna till föda, följaktligen äfven slagtboskap, aldeles tullfria. Men endast dervid har man ej stannat. De flesta utländska fabrikater äro blott obetydligt beskattade, — fremmande sidenvaror högst. Många utländska fabrikater äro dock tullfria. Vi nämna följande såsom de hufvudsakligaste, äfvensom totalimporten år 1853:Ostindiska bomullsvaror, till ett värde af 625.795 L. — Bomullsgarn (Tvist), till ett värde af 113,428 K — Enkla linnevaror (Damast, diaper, kambrik, segelduk Kc.), införseln fri, för det mesta sedan Juni 1853, men mycket obetydlig. Yllevaror (not made up), till ett värde af 981,997 L. Man ser häraf huru högst obetydlig införsein af utländska fabrikater för den inländska förbrukningen är, oaktadt de uppräknade äro alldeles tullfria. Hvad är orsaken till denna obetydliga import? — Förbud är det icke, ty något sådant finnes ej. Kapital, fri införsel af råämnen och lifsmedel äro orsakerna att England kan lemna de flesta fabriksvaror för bättre pris än andra länder, ty vore detta icke fallet, så skulle väl de fremmande fabrikaterna uttränga de inhemska ur våra marknader. Det är fullkomligt riktigt att audra länder äfven hafva kapital, så väl som England, men det är icke så koncentreradt som här. Ingen produktion — vare sig af bomull i Amerika, silke i Italien och China, fårull i Australien och andra delar af jorden, lin, hampa, metaller o. s. v., — är så stor, att engelskt kapital (icke legislatift monopol) icke skulle kunna uppköpa den, och det sker årligen. Det stora öfverflödet afalla slags råämnen kommer således hit, förvandlas här till fabrikater, för hvilka köpare sökas och finnas i alla delar af den bebodda jorden. Beröra vi nu den lumpna tanken, hvilken man ännu, ehuru icke mer så ofta, får höra, — nemligen att Englands sträfvande är riktadt emot andra länders välständ, så kan orsaken dertill vara endast den högsta grad af okunnighet eller assigt att vanställa. Då vi söka kunder för våra varor, så gå vi till de välmående, men icke till de fattige, och det är ej svårt att inse, att ett aflägset folk, som genom odlande och försäljning af sina produkter blir välmående, också är i stånd att betala de högsta priserna för fremmande fabrikater. Englands och i sjelfva verket alla länders naturliga intresse är följaktligen, att alla folk och nationer vore välmående, emedan de på detta sätt mest kunna gagna hvarandra; men det allmänna vålståndets stora önskningsmål är, att freden emellan folken derigenom lättare underhålles, än genom förbud, monopoler och utsugningar. Man måste förundra sig deröfver, att dessa enkla och sunda begrepp icke blifvit allmännare i Europa under de sednaste fyratio åren; — hade de det blifvit, så skulle utan tvifvel de härjande krig, hvilka, som det tycks, nu hota europeiska folkens välstånd, kunnat undvikas. Blott ibland de intelligenta tyska folkstammarna har man tidigt erkänt den riktiga naturen af Free Trade, och det nästan ännu förr än här, ty tullföreningen trädde redan förr i lifvet än den härifrån utgående utsträckta handelsfriheten. Utsigterna till krig hafva mycket förminskat qvantiteten af de kommerciella affärerna under de sednaste veckorna, och spekulations-företag märker man endast för sådana artiklar, hvilka influenceras af krigstilldragelser, äfvensom för spanmål och dylika artiklar. Hufvudsakligen för hvete har en ny konjunktur inträffat, men äfven i andra sädesslag och ris visar sig en stigande tendens. Här i landet råder ingen brist. och förrådet är utan