Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1854, sida 2

hvilket slutade med, att Pettersson först kastade Lundgren ut på svalen och sedermera nedför trappan. Af de förhör, som herefter anställdes med samtlige inkallade personer, inhemtades, att Lundgren ifrågavarande afton mellan kl. 7 och 8 i rusigt tillstånd inkommit på gården till det hus Pettersson bebodde, ledd under armen af en karl. Lundgren hade sedermera krupit upp för trappan till Petterssons rum och knackat på dörren, då hustrun öppnat och sagt att han skulle gå sin väg, enär Pettersson redan lagt sig. En stund derefter, när Lundgren varit inkommen i rummet, hördes något tugnt falla i golfvet. Pettersson var då uppe och höll på att kläda sig. Straxt derpå hördes skrik af hustrun och gorm af mannen. Nu blef Lundgren, som låg på golfvet och höll i hustruns kjortel, af Pettersson släpad utpå svalen, der han kastade honom på golfvet. Kort derefter utkom Pettersson och sade till Lundgren: Ågå din väg, du är bara inmarig; men Lundgren rörde sig icke, utan låg liksom sanslös, med hufvudet hängande utför trappan, under det att blodet flöt omkring honom. Sedan Pettersson en stund varit inne i sitt rum, gick han ånyo ut på svalen, der Lundgren låg lika orörlig. Nu lyftade Pettersson upp Lundgren och kastade honom utför trappan. att han föll ned på gården. Med detsamma synes Lundgren ha qvicknat vid, ty derefter talade han några ord och släpade sig ned till nedersta trappsteget, hvarpå han lade hufvudet. I denna ställning förblef han liggande intill kl. 3 till 10, då bud sändes till poliskonstaplarne Olsson och Bengtsson, som äfven infunno sig; men då den sednare först på aftonen sett Lundgren öfverlastad, så trodde man att han i fyllan fallit omkull och slagit sig, hvadan konstaplarne, sedan en i samma hus boende person erbjudit sig att taga vård om Lundgren öfver natten, icke trodde någon fara för lifvet vara ifråga. Lundgren blef också inburen i ett kök, der han lades på golfvet; senare på natten fick han en kudde under hufvudet och ett täcke på sig. Följande morgon omkring kl. 6, då en beskedlig gumma pysslade i köket med kaffekannan, erbjöd hon en kopp kaffe åt Lundgren, men när mannen icke gaf något svar härpå, betraktade hon honom närmare och fann då att han var sanslös. Uti hufvudet hade han ett djupt hål, utur hvilket troligen den mängd blod runnit, som syntes på golfvet. Anmalan om Lundgrens betänkliga tillstånd skedde derefter genast i polisen, då polisliskalen, v. häradshöfdingen Hansson straxt derpå infann sig, och den sanslösa mannen skyndsammeligen affördes till sjukhuset. Tvenne af vittnena tillade, att Petterssons hustru sedermera för dem omtalat, att hennes man under slagsmålet tilldelat Lundgren ett slag i hufvudet med ett stöfvelblock, beklagande sig hustrun dessutom öfver att hon funnit mycket blod på golfvet i deras rum, hvadan hon, befarade att denna händelse skulle för dem medföra olyckliga följder. Flere af vittnena yttrade slutligen, att de bemärkt en mängd blod såväl på gården der den aflidne legat, som äfven i trappan och i köket; men under natten hade en del deraf blifvit borttvättadt. Undersökningen utställdes till nästa Thorsdag, för infordrande af obduktionsprotokoll och attest. — Tilltalade Pettersson förklarades imellertid skyldig att genast träda i bäkte. Inför poliskammaren förehades sistl. Thorsdag ransakning rörande en ohygglig händelse, som den 3 dennes timat å Lindholmen. Sagde dag hade en arbetskarl Nils Andersson, boende på s. k. Gula Brickan i Nya Haga, så illa slagit bergsprängaren Mathias Hansson från Majorna, att denne sedermera måst hålla sig vid sängen, intill den 7 dennes, då han alled. Sedan genom medico legal besigtning blifvit utrönt, att döden varit en följd af den undergångna misshandlingen, inmanades mördaren N. A. i lanshäktet, hvarifrån han inställdes till förhöret i polisen. Rörande denna tilldragelse, berättade den anklagade att han, som vore södd på annan ort och icke gist, d. 3 dennes jemte en kamrat intagit middag uti källaren på Lindholmen, der förtaring hålles tillhanda. Mathias Hansson och tvenne andra bergsprängare hade då äfvenledes dit inkommit i rusigt tillstånd. Sedan Nils Andersson och kamraten utgått, kommo bergsprängarne efter dem och anföllo Andersson, Som de beskyllade för att ha olosligen tillgripit några bergsprångningsverktyg. De togo dervid sast i honom, men han slet sig lös och ryckte en brådstump srån en af dem, med hvilken han slog omkring sig. då hvardera af bergsprängarne erhöll ett slag, hvaraf Mathias Hansson det sista. Häraf föll Hansson omkull och bjödde något, men då han straxt derefter åter stod på benen, aflägsnade sig Andersson jemte dennes kamrat, utan att Andersson sedermera viste hvad som blifvit af Hansson. Andersson försäkrade att hvad han gjort endast skett till sjelfförsvar och att han icke hyst någon afsigt att skada Hansson. Härefter hördes flera personer, som åsett händelsen. Dessas berättelser vore: att då Mathias Hansson jemte tvenne andra bergsprängare sammanträffat med Nils Andersson och dennes kamrat utanför näringsstället, hade gräl uppstått om några verktyg, som man misstänkte Andersson att ha tillegnat sig. Några af bergsprängarne hade härunder fattat tag uti Andersson, men likväl icke misshandlat honom. Denne hade dock slitit sig lös från dem och då en dräng i detsamma genom ett af källarefönstren utstuckit ett ungefär sex qvarters långt brädstycke under yttrande: Åvill ni slåss, så ha ni här att slåss med, hade Andersson ryckt till sig brädan, hvarmed han först gifvit tvenne af bergsprängarne några slag och sedermera Hansson ett riktigt dråpslag för örat, så att denne ögonblickligen fallit till marken, då blodet strömmade ut genom örat. Hansson försökte väl flera gånger att stiga upp, men förmådde icke, hvarför kamraterna måste leda honom in uti ett hus, der man aftvättade blodet, men blödningen ur örat fortfor alltjemt, äfven sedan han i flera dagar fått omvårdnad i sitt hem. Ått bergsprängarne, såsom Andarsson påstått, varit ankomna af starka drycker, kunde intet af vittnena säga Ransakningen remitterades till Hisings häradsrätt och Andersson återfördes till häktet. Under loppet af förra veckan handlades i poliskammaren 121 mål, deraf 75 nyinstämda. För oloflig bränvinsminutering dömdes 6 personer att plikta 150 rdr och för fylleri salldes 41 personer att böta 136 rdr 32 sk, allt banko.