Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1854, sida 1

såg det undertecknadt: vänskapligen och ödmjukligen Ludvig Strålkrona. Brefvet var en bjudning från grefven och grefvinnan att tillbringa sommaren på deras egendom Stora Lyckö. Löjtnant Axel blef ej litet förvånad öfver artigheten, men det var ej den första, hvarmed han blifvit hedrad. Axel beslöt att begagna sig af bjudningen och skref ett jakande svar derpå. Fastän det var sent på natten satt Axel ännu uppe, sysselsatt med att skrifva ett bref, som vi vilja läsa öfver hans skuldra: Min käre broder! Du har orsak att klaga öfver min envisa tystnad. Mången gång har jag fattat pennan för att utgjuta mitt hjerta för dig, min bäste vän, och min pligt hade varit att långt före detta tacka dig för dina båda bref. Du vill veta huru jag tröstar mig öfver Alidas giftermål — förträffligt, min bror! I början kan jag ej beskrifva min smärta, min harm, min afsky för denna qvinna, som leker med tro och hjertan. Jag ville ej anklaga henne för annat, än att hon beröfvat mig tron på qvinnan i allmänhet; någon lycka hade jag troligen aldrig funnit vid henues sida, ty den jag