Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1854, sida 1

skall älska, måste vara utan nycker, utan svek, ren och god och glad — som — Agnes Strålkrona. Du anser mig kanske redan ha tagit bot der jag tog sot. Du tror mig kanske åter ba råkat in på kärlekens gebit. Nej, min bror, och åter nej! Jag säger åt mig sjelf hvarje gång den vänliga, älskliga bilden tränger på mig i drömmarnes gyckelspel: sansa dig, du dåre! slut till ditt hjerta för den solljusa verld, som vill kasta sin glans i ditt mörker — det är blott en villa. Tror du att jag, med minnet af Alida, af de qval hon kostat mig, skulle kunna sätta tro till en annan? O, nej! jag känner dem: tro i ord och falskhet i handling. Du minnes kanske för ett år sedan, då vi voro tillsammans, huru jag då drömde om disk lycka. Min Gud, hvad ett år kan förvandla en menniskosjäl! O, kunde jag blott visa bort alla tvifvel! Jag är bjuden till Lyckö och skall der dagligen träffa dem båda; Agnes med sina milda blå ögon, och den ståtliga, kalla, bortskämda Alida, som, trött på Stockholms vinternöjen, troligen sörsöker sin uppsinningsförmåga att förskingra ensligheten på landet, och anser mig såsom — passe-temps. Ljusen brunno klara i den stora våningen