Utrikes Nyheter. DANMARK. Bland de rykten, som cirkulera om anledningen till ministerkrisen, anses följande förtjena mesta tilltro. Krigsministern Hansen hade tagit sig för att förelägga öfverstelöjtnant Andre, samt spelat en framstående rol vid riksdagarne och der tillhört det moderat-liberala partiet, det alternativet att antingen taga afsked eller draga sig tillbaka från all politisk verksamhet, och då han af Andre erhöll det svaret, att han icke ämnade göra nägotdera, vände ministern sig till kungen och yrkade, det icke mindre Andre, än äfven en annan till oppositionen hörande riksdagsman, professor Hall, som utnämnts till generalauditör, skulle asskedas, Harpå skall kungen, berättas det, hafva gifvit ett bestämdt nej till svar, hvilket hade till följd, att ministern ingaf sin afskedsansökan. Grefve Carl Moltke, heter det vidare, har genast bestämdt sig för att följa sin kollegas exempel och i ett den 7 hållet möte af statsrådets öfrige medlemmar, skola äfven desse — med undantag af Bluhme, som var med sir Ch. Napier hos kungen i Fredriksborg. och Sch-el, som är sjuk — hafva beslutat sig för att afträda. De tidningar, som anföra detta rykte, säga sig icke kunna garantera för dess tillförlitlighet, men, tillägga de, så mycket torde vara säkert, att en brytning inträdt emellan kungen och hans hittillsvarande rådgifvare. Det vore i sanning väl för grannriket, om det förmedelst denna brytning blefve qvitt ministrarne, som uppenbart eftersträfva att beröfva det dess konstitutionella frioch rättigheter. Öfverste Baggesen har utnämnts till chef för generalstaben och tillika befordrats till generalmajor. — De i Köpenhamn och på Jutland förlagda infanteriafdelningarne förstärkas. Prinsen af Wasa har såsom representant för den hertigliga Holstein-Gottorpska linien protesterat emot Londonerfördraget af 1852, hvilket gör prins Christian af Glöcksburg till thronarfvinge i Danmark. Danska regeringen låter nu utarbeta ett memorandum, i hvilket prins Wasas anspråk skola vederläggas. FRANKRIKE. Monitören af d. 6 meddelar, att österrikiske gesandten v. Hibner öfverlemnat en egenhändig skrifvelse från kejsaren af Österrike till kejsar Napoleon, men nämner ingenting om skrifvelsens innehåll, hvilket utgör ett föremål för de mest olikartade gissningar. Enligt somliga skall kejsaren af Österrike deri gifva tillkänna sitt beslut att gripa till vapen emot Ryssland. Enligt andra skall skrifvelsen icke innehålla ett enda ord em de orientaliska angelägenheterna, utan blott inbjuda en fransk prins till kejsarens bröllopp. Enligt en medelvägsåsigt, hvilken torde komma sanningen närmare, uttrycker den kejserliga skrifvelsen ånyo Österrikes sympathier för de vestra makterna, utan att dock närmare beteckna de händelser, hvilka skulle hafva till följd denna makts verksamma deltagande i kriget. Ingalunda synes Ryssarnes öfvergång af nedra Donau utaf Österrike betraktas som en sådan händelse. Underrättelser från södra Frankrike framställa det förestående bildandet af ett läger i departementerna Dröme och Isere som otvisvelaktigt. Men denna åtgärd skulle endast vara motiverad genom nödvändigheten att behörigen inöfva de trupper, som senare skulle sändas till Turkiet. Planen att låta engelska kavalleriet marschera genom Frankrike synes vara uppgifven för de stora svårigheters skull, med hvilka hästtransporten är förbunden. Blott engelska armåens generalstab skall taga vägen genom Frankrike. Moniteur Algirien offentliggör följande proklamation från marskalk Saint Arnaud: Syldater! Om några dagar skolen J afgå till Orienten för att försvara en orättvist angripen bundsförvandt och upptaga czarens utmaning till vesterns nationer. Från Öster-jon till Medelhafvet skall Europa jubla bifall till edra ansträngningar och segrar. J skolen kämpa vid sidan af Engelsmännen, Turkarne och 2 d 25