Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1854, sida 1

Ceneralpoststyrelsen och Poströfverierna. Vi hafva i vårt land numera i allmänhet rättskaffens och beskedlige ämbetsmän. be gamla vanorna hos ämbetsmännen, att preja alla, som voro nog olyckliga att med dem komma i beröring, att trakassera beskedligt folk, som ej ville eller förmådde skatta tillräckligt åt dem, att med ett öfversitteri utan måtta behandla de medborgare, hvilkas tjenstemän de äro — alla dessa fula plägseder äro numera antingen rent af försvunna eller åtminstone betydligt förmildrade, så att det väcker förtrytelse och framkallar klagomål, då några högre eller lägre ämbetsmän handla med egenmäktighet, trots och öfversitteri, ännu mer om de göra sig förfallne till egennytta och snikenhet. Visserligen hafva vi ännu qvar ämbetsoch tjenstemän af den gamla surdegen, men de börja dock blifva undantag, och den yngre generationen, både inom domarekåren och administrationen, utgör på flera orter en elitkår i samhället. Men med dessa obestridliga förtjenster, laborera våra ämbetsverk, synnerligen de administrativa, som äro styrda af genom konglig nåd — en eländig befordringslag! — tillsatta förtroendechefer, under den största oförmåga, att kunna höja sig till en vidsträcktare verksamhet än den under åratal innötta. De dagliga, s. k. kuranta göromålen skola utföras, Ju dristigare, ju bättre, men hvad derutofver är det är syndigt. Orsakerna härtill äro dels slentrianen, dels bristen hos cheserne på all organiserande förmåga, dels beqvämlighet, dels äfven, hvad de lagre, egentligen arbetande tjenstemännen angår, hopade göromål. Företer sig alltså ett behos, äfven af den mest tvingande beskassenhet, utaf några utomordentliga åtgärder, så blir detta behof gemenligen ouppfylldt. Röster höjas från norr och söder, öster och vester, att vederbörande skola vidtaga några kraftiga medel emot ett inträfladt ondt, men yederbörande taga den saken lugnt; de äro nog sublima, att icke fråga efter skriket, ty det