— ————————— valen af en plumphet 10) och tjenar af denna orsak blott att tydligare uppenbara det vida svalg, som åtskiljer red:s nybakade och af historien glömde silosof ifrån den oförglömlige, som på en gång ägde sanningens krossande blixt och det Attiska vettets städade måtta. 8. Red. tilltror mig en allt för öfversvinnelig ,kännedom af logikens methodlära, då den förmenar, att jag derur skulle hämtat den insigt, att en tankemotsägelse kunde ,omintetgörast genom ett faktum. då sådant tvärtom är lika Omöjligt, som t. ex. att två parallela liniers egenskap att i alla punkter hafva samma afstånd skulle kunna ,omintetgörast genom någon empirisk mätning på fältet 11). Likasom i detta fall följden endast kunds blifva den, att antingen mätningen vore oriktig eller ock de ifrågasatta linierna icke pa rallela; så följer ock af det påstådda faktum ingalunda, att red:s uppfattning deraf är riktig, då det tvärtom är nödvändigt, att de der ,herrarne antingen icke ,med all makt velat (hviken grad af vilja — icke att förvexla med det blinda begäret — endast äger rum, när man med afseende på frågan befinner sig inom Sokrates 1:sta klass), eller också icke af ,blott skråmsel (utan fastmera af bristande maktfullkomlighet) afstått från handlingen. 9. Red. säger, alt ,det hade varit båltre, om jag öfverbevisat densamma om oriktigheten af dess omdöme om Götheborgs läroverk, än att ,helt peremptoriskt kalla dess yttrande i denna del förmätet. Jag tror tvärtom, att jag gjort bättre, då jag höll mig till den del af ämnet, som för tillfället var i fråga; så mycket mera, som red:s ,omdöme om G0theborgs läroverk öfverhufvud är främmande för hela tvisten, utom till så stor del, som detta omdöme står i strid med det loford, rektor i sitt program uttalat. Den tillämpning, jag i min artikel gjorde at det från rd:s egen uppsats lånade uttrycket ,förmätenhet, var straxt pä stället tillräckligen rättfärdigad; och då red. nu sjelf finner för godt att stämpla sitt yttrande i denna del såsom ,en lätt satir — hvarmed uppenbarligen vill sägas ungefär detsamma, som att det var en ironi —, så är ju dermed i sjelfva verket erkåndt, att yttrandet, taget i den mening, hvari det från början sjelft framställde sig, verkligen var en förmätenhet. Hvad ändtligen beträffar det förständigande, att jag till följe af min så nyss skedda anställning borde anses föga mer befogad, än red, att yttra mig om Götheborgs läroverk; så företer sig mellan oss begge den väsentliga skillnaden, att jag a) utöfver hvad red. åberopar (att hafva ,åhört en examen!) både åhört och verkställt flera sådana (med inoch afgående lärjungar) samt på andra terminen genom nära dagligen återkommande förhör utröner kunskapshalten hos t. ex. de af red. åsyftade uppkomlingarne från 5:te i just det ena af ,,de klassiska språken; b) aldrig jämfört min kännedom af läroverket med rektors dito; c) från början vetat mig icke skola komma att beköfva någon närmare kännedom om detta läroverk, för att utkämpa en tvist, hvars ämne icke år ,detta läroverk. 12) 10. Då red. antyder det jag skulle kallat dess anspråk att ,känna opinionen hos vissa lärare för en förmätenhet, så ir detta ett så beskaffadt afsteg från sanningen, hvaremot jag hade väntat att vara betryggad äfven ulan all förutgången uppmaning om ,skärpande af uppmärksamheten. 11. Red. beskärmar sig öfver det ,oförståndiga4 i mitt påstående, att ett ,mangrannt förhör skulle behöfvas, för att utröna, till hvilken opinion sflertalet af härvarande lärare bekände sig. Men först och främst sade jag icke ,mangrannt4, utan ,någorlunda mangrannt, och om härvid ännu återstår några hyperbol, så är ju denna en allt för bekant talfigur, för att ett enda ögonbltck hafva bort förbrylla en författare, som nyss för egen riäkning gjort ett så äfventyrligt bruk af ironien eller den vlätta satiren. Dessutom sade jag ej, att ett så vidsträckt förhör var nödvändigt, utan blott, att det .lycktes erforderligt — och så tycker jag än; ty dels kunde man väl svårligen tro, att red. skulle vara nöjd med en enda rösts öfvervigt, dels hör det utan tvifvel till de största sällsyntheter, att i en fråga, der meningarna äro delade, alla de först förhörda 11 personerna bland 20 tillhöra samma meningsfraktion eller äro fullkomligt ense i sin åsigt. oförståndet kryper väl således äfven här öfver till motsatta sidan. 13) 12. Red:s bevis, att rektoraprogrammet i strid med mitt påstående har ,Götheborgs läroverk4 till föremål, lider af total begrepps-förvirring och en öfverraskande hjelplöshet i uppfattningen af det kära modersmålet. Mina argumenter (visserligen i sig sjelfva obehöfliga för hvarje utom striden stående och derig nom opartisk läsare, som med en skymt af eftertanke genomgår sjelf10) Det skulle således varit en ,plumphet, då vi talade om denna menniskornas ,indelning i lärda med och Ab ff oM Mm