5) Man må i sanning benndra hr lektorns modesti, att fortfarande påstå, det vägen till en årlig vederlägyning af hans föregående uppsats var tillspärrad, oaktadt det synes oss att vi ådagalagt, att den vägen låg ganska öppen. 6) Månne det ej är att framhäfva sin egen auktoritet och ofelbarhet, då man på förhand proklamerar: , Skärp väl er uppmärksamhet, eller rättare sagdt, ererkänn genast att ni haft orätt, ty då jag upptruder i polemik, så gör jag det ej, utan att ega en kedja af ovederlägoliga satser till min disposition. — Hade vi velat vara elaka, så hade vi kanske erinrat om fabeln : Ge rum, ge rum, nu flyger jag! 7) N.B. detta skulle vara oförsigtigt, om han hade att göra med en kamrat, som i hvad ögonblick som helst kunde slå honom i backen. 8) Vi torde få upplysa hr lektorn, att det behöfs något mer än så, då det ej är fråga blott om en dialektisk öfning, utan om sanningar grundade på erfarenhet. De löses ej genom subjektets subordinering under predikatet allena, utan måste grundas på iakttagelser, förrättade med en skarpsynt och opartisk observationsförmåga. Och den ,,konsten är ej så lätt som herr lektorn tror, hvilket han, genom sina många misstag, sjelf visat. 9) Det är utiydt: det finnes sanningar så solklara, att icke ens den klyftigaste dialektikus kan bortvilla dem.