synes dock vara beredd på Ryssarnas emottagande och säges i den afsigten ämna förlägga sitt högqvarter till Rustschuk. Ryktet om Uschakoffs nederlag besinnes vara ogrundadt. Enligt de senaste notiserna från Bukarest af d. 31, äfven meddelade i C. Z. C.; stod nemligen bemälte general framför Kostendschi, en turkisk fästning vid svarta hafvet. Mustafa Pascha, den turkiska general, som kommenderade i Dobrutscha och drog sig tillbaka vid Ryssarnes infall i detta landskap, samlade sina trupper i Karassu, och Ryssarne inryckte mot Trajani vall, från Hirsova (hvars intagande bekräftar sig) emot Tschernavoda och från Babadagh emot Karassu och Kostendschi. På besittningen af denna sistnämnda kustpunkt ligger mycken vigt. Dess besättning rustade sig till motstånd. Man finner, att Mustafa Pascha icke behöft så hastigt utrymma Babadagh, om icke fem ryska ångfregatter d. 23 Mars utskeppat trupper vid S:t Georgs-mynningen, hvilka d. 25 inträffat vid Babadagh och hotat hans flank. Hade de allierade flottorna utlupit något förr från Beikosbugten, borde väl Ryssarne icke sjöledes kunnat från sjösidan utföra denna manöver mot Turkarnes flank. C. Z. C. säger sig hafva säkra underrättelser från Odessa af den 25 Mars, att största delen al ryska flottan i Sebastopol utlupit för att kryssa i svarta hafvet. Aro underrättelserna grundade, torde en sammanstötning af de sientliga flottorna blifva oundviklig. Exaltationen i konungariket Grekland till förmån för insurgenterna i Epirus och Thessalien har nått en höjd, som låter befara svåra förvecklingar. Grekerna förklara i den dem egna skrytsamma ton, att om de ock måste kämpa icke blott emot Turkiet, utan äfven emot de vestra makterna, skola de ej öfvergifva sina bröder i Turkiet, utan förr låta begrafva sig under sitt saderneslands ruiner. Under det gäsningen i Grekland sålunda är i tilltagande synes imellertid insurrektionen i de turkiska provinserna icke vinna någon terräng. Underrättelserna öfver Athen om de stora framgångar, som insurgenterna skola hafva tillkämpat sig, tåla vid en dugtig nedprutning. Det är nu bestämdt säkert, att de ej förmått hindra de i Prevesa utskeppade turkiska förstärkningar att begifva sig till Arta, hvars citadell nu har en tillräckligt stark besättning för att hafva något att frukta af insurgenternas anfall.