Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1854, sida 2

rens missbildningar — och då man, som jag, ej vill, ej kan göra sig döf och blind, då måste man se dessa brister, höra dessa skärande missljud — och sedan man väl fått öppna ögon, är det omöjligt annat än följa den orubbliga öfvertygelsen, hvilken strängt förkastar hvarje öfverflödig blödighet. Alida betraktade sin man med en blick full af stränghet. — Men Ludvig, sade hon mildt, och hennes anletsdrag blefvo äfven blidare, hur är det väl med ditt hjerta, som så kan dömma andra? Har du så litet att anmärka hos dig sjelf, då du har tid, att finna så många brister hos andra ? Grefve Strålkrona såg förvånad på sin unga maka och såg huru hennes ansigtsuttryck blef allt mildare och mildare. — Jag vet det Alida! jag är ej bättre än de kanske. — — Intet kanske, Ludvig — haf du mod att inför dig sjelf, åtminstone, erkänna att ej så är. — Nå val, må vara; men jag afskyr dessa lumpna menniskor, jag ryser för mig sjelf, som ånyo knutit ett band på jorden, då jag redan lärt att känna en qvinnas svek, lärt mig att ni hafva kärlek på läpparne, men falskhet i hjertat.