Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1854, sida 2

bfterskörd från förra posten. Amerikanerna ha nu fått en välkommen anledning att komma i delo med Spanjorerna, den de troligen begagna för att sätta sig i besittning af det länge efterfikade Cuba. Spanska auktoriteterna i Havana konsiskerade för någon tid sedan för föregifven tullforsnillning ett amerikanskt handelsfartyg, Black Warrier. President Pierce har nu i ett budskap underrättat kongressen att han redan gått i författning om att erhålla upprättelse för detta dåd, och om den ej godvilligt bekomes, med tjenliga medel utkräfva den. Budskapet emottogs med stort bifall. I sjöministeren träffades anstalter till flottans förstärkning i Westindien. I Mexiko hasva nu börjat sammansvärjningar och uppresningar emot Santa Annas usurperade välde. En mystisk slöja synes hvila öfver hertigens af Parma mord. Wienerbladet C. 2. C. gaf vid första underrättelsen om attentatet det demokratiska partiet skulden för detsamma, men har ej sedermera återkommit till denna beskyllning. Den halfofficiella Öster. Cor. talade om en mask, under hvilken mördarens gerning är förborgad. En pariserkorrespondent i Globe skrifver, att mordet skett under omständigheter, som för hans familjs skull nödvändigt måste hemlighållas. När man kombinerar dessa vinkar med det faktum, att hertiginnan, som genast efter mordet öfvertagit regeringen för sin minderårige son, förbjudit den under hennes gemåäls lifstid allsmäktige statsministern, baron Ward, som från stalldräng svingat sig upp till denna höga ställning, att aterkomma till Parmesanska staterna, få verkligen misstankarna en riktning, den man icke gerna vill oppet uttala. Enligt de senaste underrättelserna har man satt i fart en historia att hertigens mord föranledts af personlig hämnd. Hertigen, förtäljes det, hade gått in på ett simpelt värdshus, der han blef igenkänd af en soldat, som satt och läste, men genast stod upp och helsade, hvarpå han satte sig igen och fortsatte läsningen. Hertigen, som blef stött häröfver, gick bort till honom och sade: Huru vågar du karl att sitta och läsa i din furstes närvaro? Härpå svarade soldaten: Då jag såg E. K. H. besöka ett ställe som detta, antog jag att ni önskade att sörblifva okänd, och jag var rädd att visa er för stor vördnad, då det skulle kunnat väcka uppmärksamhet. Men hertigen blef ännu mera uppbragt, öfveröste soldaten med de gröfsta skällsord och gaf honom slutligen ett valdsamt slag tvärsöfver ansigtet med sin ridpiska, och i ett anfall af raseri drog soldaten sin korta sabel och stötte den i magen på hertigen. Under tumultet, som nu uppstod, lyckades det honom att undkomma. —.— rr