Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1854, sida 2

Alida bemästrade den rörelse hon ersor och svarade leende: — Du har nu inom en liten stund öfvergått från misantrop till fruntimmers-hatare: men låt nu mig få representera könet och håll af mig litet, på försök bara. — Alida! jag tror jag skulle vilja föra dig långt bort från dessa menniskor och lära dig att glömma verlden samt blott lefva för mig. — Det går jag aldrig in på, min herre. Midt ibland menniskorna vill jag lefva för dig och dem. Jag skulle, om det vore nödvändigt, dela ensligheten, nöden, ja allt med dig — men att sjelf isolera sig, — nej det går jag ej in på. — Jag vet, du är ung och vacker och älskar att njuta af sällskapslifvet; — men vet Ju väl huru tomt det är, huru själsoch känslolöst, och endast bundet vid tomma former? Man får numera ej se menniskor, utan blotta utanskrifter på menniskor.