Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1854, sida 1

om ett år. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 80.) — Jag svär dig på min heder, bror, att jag såg honom med mina egna ögon och att din grefvinna också såg honom, sade kammarjunkaren sednare på aftonen i hviskande ton till grefve Strålkrona, der de båda stodo i en fönstersmyg. Jag fruktade, parole dhonneur, en katastrof, så att jag tog mig den friheten att proponera för grefvinnan attstiga upp och sluta förevisningen, och det var hög tid, ty jag såg att hon var serdeles inquiete och egar6e. — Nå än sedan? Hon kunde väl ej hjelpa att han kommit till staden, ej heller att han fanns bland den gapande mängden ... I alla fall tror jag säkert att du sett fel, svarade grefven med harmsen ton. — Så mycket bättre då! Jag har emellertid visat mig vara din vän och underrättat dig om förhållandet. — Tack för välmeningen, men äfven i vänskap kan man gå för långt. Alida är min hustru, och grefvinnan Strålkrona behöfver intet annat skydd, än sin man. Hvad gör det, om