Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1854, sida 1

drag att sungera som värd, måste jag påminna fru kommerserädinnan om en gäst, som måste bjudas; en gammal bekant i huset, som nu är hemkommen, men hvarifrån vete Gud! jag menar den här löjtnanten; hvad är det nu han heter? ... jo, löjtnant Wimpelstorm; jag såg honom i middags på Norrbro. Han har varit länge borta. — Ja, han har haft tre års permission och varit i engelsk tjenst, sade Alida, utan tecken till rörelse. — Visste fru grefvinnan af hans hemkomst förr än nu? frågade kammarjunkaren. — Ja, herr kammarjunkare, jag kände det redan. —Såg fröken Agnes någonsin den unge mannen? Han var serdeles omtyckt af damerna. — Nej, jag har aldrig sett honom, men önskar mycket att få se honom. — Då är det mig en kär pligt att ställa om, att han blir bjuden. — Fru grefvinnan känner honom visst serdeles väl? Grefve Strälkrona hade närmat sig och betraktade kammarjunkaren med en blick af förakt. — Vi äro barndomsoch ungdomsvänner, och jag skall aldrig upphöra att intressera