) En insändare i Svenska Tidningen har anmärkt, att en Riksdaler Hamb. Bko icke är fullkomligt lika med den Dansk-Norska specien, och han har såvida rätt häruti, som Hamburgarne, när de i sednare tider införde en idee! bankdaler, bestämde denna till något högre silfverhalt än den reela, neml. så att 925. Rdr skulle gå på en köln. mark; men ehuru denna bank, i soljd häraf, blott krediterar insättaren af silfverbarrer derstädes ett belopp af 27 mk. 10 sk. för hvarje mk. sinsilfver, förer hon honom likväl 27 mk. 12 sk. (91 Rdr) till last för hvarje åtteruttagen mark af samma metall. Man finner äfven både Skogman, Bergsoe och Nathanson anföra den Danska specien såsom ,alldeles lika med en Rdr Hb. Bko, och den förra har obestridligen erhållit sin närvarande halt just sådan och icke annorlunda, på det densamma skulle i handelsverlden kunna kursera alldeles såsom det Hamburgska myntet. Det bör dessutom anmärkas, att frågan om Svenska speciens blifvande identitet med Hamburger-riksdalern är af långt mindre vigt än den om dess öfverensstämmelse med den Dansk-Norska specien, så väl derföre att behofvet af ett likartadt mynt naturligtvis är större emellan gränsboer, som stå i daglig och omedelbar beröring med hvarandra, än emellan köpmän, som förnämligast röra sig med vexlar, som äfven derföre att Hamburg icke har något kurserande speciemynt, liknande vårt, utan endast kurantmynt af vida lägre silfverhalt, hvarföre våra specier, likasom de Danska, derstädes gå endast efter kurs.