Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1854, sida 3

(Insändt.) Till mina qvarlemnade vänner i Götheborg! (Några afskedsord sända med Lotsen från Winga Hr.) Sedan jag, sösom Borgare i edert samhälle, under många år sökt på ett rättrådigt sätt att försörja mig och min familj, råkade jeg på sednare tiden i kollision med den tillämpning af en odillig näringslag, som Gotheborgs Poliskammare, till många menniskors mehn, orättvist begynte företaga sig. Beröfvad på detta sätt tillfället till en anständig och tarflig bergning, fattade jag det beslut, att söka min uttomst i ett land, der lagstiftning och myndigheter hafva högre mål än att förtrampa den svage individen, hvilken de borde skydda. Sedan detta mitt beslut stod nära sitt utförande, har högsta domstolen visserligen underkänt och ogillat Poliskammarens beteende, och det gläder mig att medföra trösten att hafva erhållit denna rättvisa, detta erkännande att min verksamnet var laglig och förföljelserna deremot olagliga; men då allt var förberedt, måste resan verkställas. Jag lemnar således fäderneslandet och allt hvad jag; der har kärt och dyrbart, hvaribland en älskad familj, och jag gör det i sällskap med många andra barn all det gamla fosterlandet, åt hvilka dess moderliga briöst icke lemnar längre någon näring. De liksom jag hafva icke beslutat den äfventyrliga färden af lättsinne; vi veta väl hvilka mödor och pröfningar som förestå;. men vi äro beredde att möta dem — ty vi veta att vi skola bo på en fri jord. Då nu den. gamla fädernejordens kust snart skall försvinna ur vår åsyn, bar jag ej kunnat afhålla mig, att skicka eder, mina vänner, denna sista afskedshälsning, och att ställa till Eder den bönen, att låta Eder vänskap för mig verka till någon välvilja för min qvarlemnade familj, för hvars räkning min lilla bandelsrörelse bedrifves. Eder vän Carl E. Svalander.