Article Image
Riksdagen. Till rikets ständer hafva 10 nya regeringspropositioner och en skrifvelse anländt: I:o ang. anslag till hospitalernas förbättrande, (här se vi sannolikt prof. Husses hand.) 2:o om anslag af 22,000 rdr bko till en nybyggnad vid institutet för döfstumma och blinda; 3:0 anslag till nya lärohus i Wexiö och Wisby och utvidgande af skolbyggnaden i Örebro; 4:0, 5:0, 6:0, 7:o, 9:o och 10:o ang. lån, smärre anslag och pensioner; 8:o prop. om antagande af decimalsystemet för mått och vigt, samt II:o ang. antagandet af ett visst medelporto för alla bref, som genom postverket inom riket befordras. Inom riksstånden diskuterades i plena den 29 Mars srågan om folkundervisningen. Motioner hade blifvit väckta, om bättre uppsigt öfver folkundervisningen, genom kringresande inspektörer; om solkskole-seminariernas successiva indragning samt sammanslående af folkskollärare och klockarebefattningarne — hvilka alla motioner blifvit af ekonomiutskottet afstyrkta. Hos ridd. och adeln rönte utskottets mening motståndj och dess bet. återremitterades i punkten rörande seminariernas successiva indragning, sedan grefve Liljencrantz förordat denna åtgärd och sedan frih. Cederström, R., ådagalagt, att elevernas antal vid seminarierna betydligt aftagit efter 1848, hvadan behofvet af så många seminarier nu ej vore för handen. Äfven grefve Lagerbjelke samt hrr Wahlfelt, Adelborg, shergenstråle och v. Hartmansdorff ansågo en inskränkning i seminariernas antal behöflig. Åfven i Presteståndet gjorde sig samma åsigt, om seminariernas successiva indragning, gällande. Genom det mindre antalet skulle de öfriga få större tillgångar att bilda folkskolelärare, och ej som nu i dem skapa en kohort, som står stridfärdig mot både presterskap och kyrka (prost. Kullmans anförande). Grefve Th. Rudenschölds method hade mänga anhängare, hvilka hoppades att folkskolan derigenom skulle erhålla en högre lyftning. D:r Säve reserverade sig mot den tendens till hämmande af allmogens bildande, som han tyckte sig finna i dessa yrkanden på seminariernas indragning och folkskolans förändring. Samma mening om seminariernas inskränkning segrade äfven i Borgareståndet. oaktadt hr Gustafsson yrkade, att man ännu ej borde röra vid en institution, som vore ganska svår att åstadkomma, särdeles som förtroendet till folkskolan hos allmogen är i stigande. I denna mening instämde äfven hrr Björck, Sundblad, Frick och Brinck, som reserverade sig mot den af ståndet beslutade återremissen af ekon. utsk:s bet., emedan han trodde att den föreslagna inskränkningen i seminariernas antal skulle gifva en våldsam stöt åt folkskolans sak. I Presteståndet bifölls ekon. utsk:s bet. om rättighet för tjenstförrättande kontraktsprost, att under extra nådår uppbära hela inkomsten af de s. k. prostetunnorna, oaktadt biskoparne Annerstedt, Heurlin och Butsch samt prof. Bring förfäktade elementarläroverkskassornas förmån, att komma såsom hiuills i åtnjutande af dessa medel, hvilka voro de enda, med hviika fattiga studerande kunde understödjas. Prostarne Melo och Qviding förfäktade dock prostarnes rätt, och kunde ej gilla, att de svagt aflönade prostarne skulle något biträda till understöd åt fattiga studerande. I Borgareståndet förekom vidare ekon. utsk:s bet., som afstyrkt väckta motioner om indragning af åtskilliga biskopsämbeten och om nedsättning i biskoparnes asflöning. I förra delen bifölls utskottets yttrande; men i den sednare lönereduktionen, antog ständet det i frih. C. A. Raabs reservation innefattade förslag till beslut: a) att rikets ständer måtte, i skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, att i mån af biskopars afgång prebende-pastoraten måtte, så vidt sig göra låter, besättas med ordinarie pastorer; och att b) biskopslönerne måtte regleras i likhet med andra chefers och högre embetsmäns: hvarjemte, om något öfverskott uppkommer, detsamma reserveras, för att i sammanhang med de medel, som vid en framtida reglering af pastorers löner uppkomma, begagnas till förbättring af det lägre presterskapets lönevilkor. Från Presleständet refereras i A.B. diskussionen om de bufvudsakligen af hr C. F. Wern äskade nedsätt

6 april 1854, sida 2

Thumbnail