— samtliga nedansör Braila på Donauöarne uppförda ryska batterier en häftig eld emot de midt emot ofvanoch nedanför turkiska fästningen Matschin uppkastade förskansningarne. Kanonaden fortfor oafbrutet hela dagen inpå natten. Den 23 kl. 7 på morgonen öppnade Ryssarne elden ånyo. Den blef blott svagt besvarad af Turkarne. Klockan 4 på eftermiddagen gingo 6 ryska bataljoner med 4 kanoner öfver floden på 14 stora fartyg under Donauflotiljens skydd och landsattes på den nedanför Matschin belägna landtudden Gidzed, hvarest de fattade fast fot, medan ingeniörkorpsen slog en bro öfver Donau, hvilken blef färdig till aftonen. Turkarne riktade sin eld, hvilken fortfor ända till mörkret inbröt, hufvudsakligen emot denna brobyggnad och ångaren Pruth, men gjorde dermed ingen särdeles skada. Om natten utrymde de sina förskansningar och qvarlemnade 20 döde. Ryssarne hade enligt egen uppgift 23 döde och sårade, ibland hvilka sistnämnde befann sig ingeniörgeneralen Delsbarski, som fick ett ben afskjutet. General Schilder ledde brobyggnaden, general Kotzebue flodöfvergången. — Vid samma tid under det öfvergången vid Braila ägde rum, gick general Luders med 6 bataljoner vid Galacz och general Uschakoff med 13 bataljoner från Ismail, begge medelst fartyg, öfver floden. General Luders fann vid sin öfvergång intet motstånd och framryckte 8 werst in i landet. Sedan den bro, som han lät slå vid Galacs var särdig, passerades den af 26 bataljoner infanteri med motsvarande kavalleri och artilleri. Det mest hårdnackade motståndet hade general Uschakoff att öfvervinna, hvilken ofvanför turkiska fästningen Tultscha — ungefär midt emel lan Galacz och Sulinamynningen — gick öfver den här ganska breda strömmen. De redutter, som Turkarne anlagt till passagens försvar, togos med storm, hvarvid 11 kanoner och 150 fångar, deribland 1 ofverste och 50 (?) officerare föllo i Ryssarnes händer. Turkarnes förlust i döde och sårade skall hafva varit ganska betydlig; men äfven Ryssarne förlorade 300 i döde och sårade. Liksom vid Braila och Galacz slogs af Ryssarne äfven vid Tultscha en fast bro öfver floden. Den sista platsen skall redan vara tagen af Ryssarne. C. Z. OC. har äfven från Braila en berättelse om Donauöfvergången, hvilken i en del detaljer afviker från den ofvanstående, men i hufvudomständigheterna öfverensstämmer med densamma. Enligt berättelsen i C. 2. C.4 voro inalles 30,000 man bestämda att besätta Dobrutscha. Den turkiska fältherre, som här står emot Ryssarne, heter Mustafa Pascha. Han har sitt högquarter i Barbatay och, enligt Wanderer utgör hans styrka 28,000 man, oberäknadt besättningarne i fästningarne. Till d. 26 Mars, säga de nyaste underrättelserna från Braila i C. 2. C., skola de ryska trupper, som äro bestämda till Dobrutscha, hafva inryckt derstädes och denna dag måste de hafva intagit sina ställningar. Bref från Widdin af d. 26 förmäla, att man der d. 25 haft kännedom om Ryssarnes öfvergång vid Matschin. Underrättelsen alarmerade såsom en blixt trupperna i fästningen i lägret; man var temligen van vid att räkna en Donauöfvergång af Ryssarne till omöjligheterna. Man beredde sig äfven i Kalafat omordentligt. på något utC. Z. C. meddelar, att, enligt en öfver Belgrad anländ depesch, de vid Oltenitza posterade ryska trupperna d. 23 angrepo Turkarnes ställning vid Turturkai, i den dubbla afsigten att maskera öfvergången vid Ibraila och förstöra de vid stranden uppkastade turkiska batterierna, hvilka hindrade Ryssarne i deras befästningsarbeten. En häftig strid uppstod. Ryssarne drogo sig, sedan det lyckats dem att förstöra ett batteri, tillbaka till Oltenitza. En i Widdin d. 26 utgifven bulletin betecknar denna affär som en seger af Turkarne. Det förstörda batteriet var uppfördt vid staden Turturkai och beherrskade hela