Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1854, sida 2

Branden i Örebro. Enligt löfte meddela vi i dag efter Nerikes nya Allahanda för den 29 Mars de närmare detaljerna af den svära eldsvådan, som den 23 s. m. öfvergick Orebro. Omkring kl. 9 på aftonen lyckades man ändtligen att efter många och svåra ansträngningar, dämpa elden vid Repslagaregatan (Kopparslagaregränd) på Östra och gelbgjutaren Ringströms stenhusbyggnad på vestra sidan om stora gatan, sedan lågorna oafbrutet fortsatt sina härjningar omkring 20 timmar, och ödelaggt en sträcka af 850 alnar i längd och 4till 500 alnar i bredd, innehållande öfver 60 gårdar och många s. k. stallgårdar eller magasiner, samt gjort mer än 1.200 personer husvilla. Den förskräckliga natt, som följde härpå, är nästan omöjlig att beskrifva: dessa rykande ruiner, hvarur lågorna, ännu ofta högt uppslammande. tycktes hota att vilja återtaga sin makt, — desse husville, som, med de srån elden undanryckta smulorna från ett försvunnet hem, sökte på fälten en plats för dem och sig, — desse uttröttade, som, genom föregående släckningsoch bergningsarbeten dignande af mattighet, icke vidare egde ett hem, och, sväfvande i ovisshet om och hvar de vidare skulle råka de sina — eller — ännu en förfärligare sida af denna hemska natt — dessa nidingar, som, begagnande den allmänna villervallan, rossa till sig hvad de kunna öfverkomma, — en sådan natt kan endast den föreställa sig, som sjelf varit vittne till dylika fasor, hvilka dock lyckligtvis i så vidsträckt skala, som här, äro ytterst sällsynta. Till råga på olyckan har äfven ett menniskolif gått förloradt under släckningsförsöken. Uvem mannen i lifstiden var, är oss icke bekant. Vid det polisförhör, som förliden måndag hölls inför rådhusrätten härstädes för utrönande af orsaken till eldens uppkomst, kunde någon visshet i detta afseende icke vinnas, utan uppsköts målets vidare behandling tills i dag; men att tornväktaren icke fullgjort sin skyldighet att klämta i rättan tid, tyckes påtagligt, hvilket äfven förorsakade brist på manskap och vatten, innan elden hunnit få alltför stor makt. Släckningsarbetet bedrefs med ihärdighet, och, ehuru ovana dervid på flera ställen visade sig, syntes dock på andra håll verkliga prof både på mod och skicklighet, såsom t. ex. vid räddningen af de gårdar, som ligga mellan banken och torget på vestra sidan om stora gatan, äfvensom vid prostgården, med flera ställen; och äro vi skyldige med tacksamhet erkänna den beredvillighet, hvarmed landtboarne från kringliggande trakter inkommo med sprutor och manskap, hvaribland regements-kommissarien Adlers med 50 man och 3 sprutor från Kumla, genom klokhet och radighet hos anföraren, samt ordentlighet och lydnad hos manskaz pet, väsendtligt bidrog till eldens slutliga dämpande, då de öfrige, som arbetat så länge förut, vore sardige att digna af trötthet. Utan denna hjelp skulle kanske ännu flera gårdar legat i aska. Förlusten är ganska betydlig, ty i de gårdar, som totalt nedbrunnit, befann sig apotheket, boklädan, societetslokalen, jernvägsbyrån äfvensom dess arkitektbyrå, vidare 16 öppna handelsbodar af alla slag, 2 schweitzerier och rådman Ekströms gamla välkända vinhandel och källare. Man beräknar förlusten för samhället, utom den ersättning, som med 344,000 rdr banko kommer att utgå för 62 brandförsäkrade gårdar, till ytterligare 800,000 rdr samma mynt. Man kan väl föreställa sig, huru svårt det måste vara för en sådan mängd af menniskor, som genom eldsvådan blifvit husville och fått sina handelslokaler eller verkstäder förstörda, att finna icke blott tak öfver hufvudet, utan äfven, hvad kanske såsom lika nödvändigt måste anses, plats att åter utöfva den näring, hvaruti eldsolyckan gjort ett på de näringsidkandes och deras närmastes bergning så menligt afbrott. visserligen hafva de icke brandskade i möjligaste måtto trängt ihop sig ända till obeqvämlighet; men ändock bafva icke alla de, som kommit i behof af bostad eller lokal för sin rörelse, hittills kunnat få detta ens interimsvis afhjelpt. Afven i en del rum uti Carolinska lärohuset har fattigt folk under några dagar eller veckor fått en fristad, medan de hinna höra sig om efter mer stadigvarande boningar. Så väl af denna anledning, som derföre, att något öfver 90 af här studerande ungdom hade sina hem eller qvarter i den nedbrända delen af staden, hvilka icke genast under oron och trängseln kunde annorstädes blifva logerade, och dessutom många af ungdomen -hals öfver hufvud lemnade staden eller afhemtades derifrån af sina anhöriga, har läseterminens vanliga gång måst afbrytas tills efter påsk, då den åter kommer att ordentligen fortsättas från och med thorsdagen den 20 April, så vida icke H. H. Eforus i denna åtgärd af rektor gör någon förändring. Imedlertid meddelas undervisning intill påsklofvet af lärarne åt de i staden qvarvarande studerande, på det att desse ej må behöfva gå allt för länge utan sysselsättning eller bekosta någon enskild undervisning. För att afhjelpa ögonblickets mest trängande behof och emottaga samt fördela de gåfvor, som möjligen af välviljande menniskor lemnas till nödens förminskande, utsågo stadens innevånare, vid en sammankomst å rädhuset i måndags kl. 4 e. m. under herr landshöfdingens ordförandeskap, en nödhjelpskomitdge, hvars ledamöter konstituerade sig samma afton och valde kommendör Hjelm till sin ordförande. Vid ofvannämnda sammanträde beslöts jemväl, att plan för stadens andamålsenliga bebygganda i framtiden skulle af drätselkammaren skyndsamt uppgöras och föreläggas stadens innevånare samt derefter anmälas till kongl. stadfästelse. Innan denna sistnämnda vunnits, skulle ingen af de afbrända platserna få bebyggas. Vidare beslöts, att en kommit af 5 personer skulle undersöka och approximativt beräkna värdet dels af den mark inom staden, som skall åtgå till de blifvande allmänna platserna, dels ock behofvet af hjelp för stadens återunnhvoganga 83. sa ov ST