Också ett landthushållningsröån. I Friskyttens läses: Den rådande gräsliga soderbristen har tvungit många jordegare att gifva sina kreatur halm i stället för hö. För att förmå dem att med mera smak äta halmen, har en landthushållare nu satt gröna glasögon på sina kreatur, så att de tro sig äta hö, när de tugga på bara halmen. Sqvallerpnott. Nicolovius i sitt intressanta arbete om ,,Folklifvet i Skytts härad, berättar att ännu vid början af detta århundrade det var en öflig sed i de skånska byarna, att då någon blifvit öfverbevisad om att hafva haft förklenliga yttranden om en annan, han till följe af en gammai vidtagen folkjustis blef ådömd att erlägga hvad man kallade , Sqallerpott, eller ,Sqvallertunna. Ljugaren måste då anskaffa bränvin och öl, och på af byens ålderman utsatt dag, sedan laget blifvit samladt, framträdde syndaren med glaset i hand och erkände uttryckligt att hvad han sagt om den eller den personen varit skamligt förtal, som han nu ,tog i sig igen. Härpå tömde han sitt glas och fick den förfördelades förlåtelse. Till yttermera straff måste ban hela qvällen åse huru de andra tömde allt hvad han kontribuerat, utan att sjelf få smaka en droppa utöfver detta första glas. Benämningen ,sqvallerpott,, (på uppsvenska: ,sqvallerbytta,) har esterhand i språket öfvergått till ett smädenamn på den sqvallrande personen sjelf.