Irån Odessa al d. 11, att alla der Ilggande, under lastning varande fartyg, blifvit befallta att åter lossa de laster de redan intagit. Den 29 Mars. Då underrättelsen anlände om erkännandet af Sverges neutralitet äfven från Rysslands sida, togo vi oss friheten göra den anmärkning, att denna underrättelse, som en månad tidigare sannolikt blifvit emottagen med jubel, nu i sjelfva vår af freden så beroende handelsstad blifvit emottagen dels och öfverhufvudtaget med en tyst belåtenhet, dels med blandade känslor. Det fanns t. o. m., vågade vi påstå, mången som kanske ej ogerna sett, om Ryssland aldrig erkännt denna prisade neutralitet, hvarigenom vi kommit att sluta oss till de makter, som representera civilisationen etc. Vi sågo i detta förhållande en tydlig förändring i sinnesstämningen härstädes, hvilken ej saknade all betydelse. Derjemte uttrycktes den åsigten, att icke på många år ett sådant tillfälle erbjudit sig för en svensk regering, att återeröfra åt det gamla Sverge ett aktningsbjudande rum i det Europeiska statsförbundet. Emot dessa H.-T:s yttranden har bland andra Uddevalla Tidning uppträdt med den anmärkningen, att det ej går an för en regering att vara så ombytlig som en tidningsskrifvare, så att man ena dagen kan vara förtjust öfver en sak, som man några veckor derefter föraktar; att regeringen måste i tid fatta sitt beslut, och göra det så att ej land och folk komma att bero af en lyckans eller olyckans vindfläkt m. m., hvarefter Uddevalla Tidn. uppmanar H.T. att fullständigt i detta ämne uttala sina äsigter, om sådana finnas, men att då söka betrakta det från en högre ståndpunkt än kannstöperiets eller partimannens — Lemnande Uddevalla Tidn. i ostörd besittning af kannstöperiet, som mera lämpar sig efter dess insigter och förhållanden, vilja vi endast i korthet anmärka, att H.-T. i den klandrade uppsatsen blott har talat om den sinnesstämning, hvarmed neutralitetserkännandet här blifvit emottaget, utan att egentligen uttala någon egen opinion i saken, och utan att göra någon anmärkning mot regeringen i och för sjelfva neutralitetsförklaringen. Uddevalla Tidn., som talar om ett sådant klander, och dervid erinrar om Skomakaren och Apelles, har således ej begripit vår uppsats. Den vederläggning, hvarmed man bort möta oss, hade varit att bevisa, det sinnesstämningen i Götheborg ej undergått den förändring, som vi trott oss sinna. Vore nu en sådan förändring i den allmänna sinnesstamningen så besynnerlig? Vi finna den för vår del snarare helt naturlig. Omständigheterna hafva, efter det regeringen först proklamerade sin neutralitet, högst väsentligt förändrat sig, och den som envist vidhåller samma mening, oaktadt de politiska förhållandena blifvit helt annorlunda, är ingen statsman, utan en envis och kortsynt menniska, en sådan, hvarpå vi ägt en sorglig typ i Gustaf IV Adolf. Sedan emellertid vår regering, i all välmening, derom äro vi öfvertygade, men ganska oförsigtigt och opåkalladt, erinrat Europas kabinetter om vårt iands tillvaro, genom förklaringen att vi skulle blifva neutrala, och denna neutralitetsförklaring blifvit erkänd, så hafva vi naturligtvis, oaktadt all förändring i den politiska ställningen, ej kunnat göra annat än vidblifva förklaringen. Derom äro sannolikt ock alla ense; men om nu Ryssland, såsom man måtte haft starka anledningar att befara, då man begärde tre millioner bko för krigsrustningar, ej erkännt vår neutralitet, så hade vi trädt i allians med de vestra makterna, och det var detta vi yttrade, att mången kanske ej ogerna sett. Vi hafva redan uppräknat några af de omständigheter, hvilkas förändring ovillkorligen måst framkalla en förändrad allmän opinion i frågan. Sedermera hafva ytterligare några anledningar tillkommit, bland hvilka den icke är den minst vigtiga, att Rysslands planer, att tillvälla sig hela väldet öfver Europa, sedan det till en början velat dela detsamma med England eller Frankrike, nu kommit helt och hållit i dagen, såsom man skall finna af den härom uppdagaFE VE VS VN a SU