Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1854, sida 2

I BV 0 w 14424 247 Dagens post. Den redan 8 dagar gamla, dock såsom det bestamdt vill synas förhastade underrättelsen, att de vestra makternas sista ord till Ryssland varit fruktlösa, har nu bekräftat sig. En kurir har d. 24 dennes passerat Berlin på väg från S:t Petersburg till Paris och London med det budskapet, att czaren alls ick: bevärdigat de vestra makternas ultimatissimum med något svar. Krigsförklaringen kan nu således icke länge låta vänta på sig. Det är nu fråga om sientligheterna emellan de vestra makterna och Ryssland skola börja antingen i Östersjön eller i Orienten. Det förra hade man allmänt antagit, men får man tro de underrättelser, som meddelas i franska tidningarne af den 23, synes det senare skola blifva fallet. Enligt dessa underrättelser hade d. 11 en engelsk och en fransk ångare lemnat Beikos för att gå till Donaus mynning och förstöra ett der af Ryssarne anbragt pålverk, hvilket är till hinder för sjöfarten. Man menar alltså, att de första kanonskotten der komma att vexlas emellan Ryssarne och de allierade. Från Nyborg telegraferas under d. 25 kl. 4, 18 m.: Från Nyborgskusten sågs i dag de första gigantiska linieskeppen af engelska flottan inlöpa i stora Belt. II linieskepp och 5 a 6 ångare hade ankrat norr om Romsö och kunde, om vinden var gynnsam, väntas i morgon. Från Reval skrifves under d. 17 dennes: Gator och vägar hos oss äro betäckte med menniskor, som med allt hvad de äga, flykta från staden. Det råder stor oro och alarm; det är förbjudet att tända fyrarna och befallning gilven att förstöra alla sjömärken. Sistnämnde befallning lär gälla alla sjömärken i ryska farvattnen i Östersjön. Från England hafva imellertid beordrats 2:ne ångare eLightning och Alban för att beteckna sarvattnet i Östersjön genom bojer, hvaraf Östersjöflottan för detta ändamål skall medföra cirka 350 stycken. — De tyska stormakternas hållning är hka oklar och obestämd. Det skrifves från Berlin, att ehuru 21-mannautskottet vunnit den öfvertygelsen att de äskade 30 millionerna icke skola användas dertill att göra gemensam sak med Ryssland, så fordrar det dock bestämda garantier derför, att Preussen icke uppträder som Rysslands bundsförvandt. Regeringen har dock icke velat binda sig för framtiden, utan endast försäkrat, att hvarken kungen eller regeringen under förevarande förhå!landen anser det för lämpligt att göra gemensam sak med Ryssland. Det berättas i flera tidningar, att Ryssland erkänner Preussens, Österrikes och tyska förbundets neutralitet. Denna neutralitet gagnar ock onekligen vida mera Rysslands intressen, än de vestra makternas. Till Constitutionel skrifves från Konstantinopel under d. 13, att fördraget emellan de vestra makterna och Porten, beträffande det understöd dessa makter lemna Porten, har undertecknats. Detta fördrag förbinder Porten att icke sluta fred, utan sina allierades bifall, men det har icke något att skaffa med de kristnes emancipation. Notisen att England fordrat att få besätta Gallipoli, synes bero på ett misstag. Underrättelserna om grekiska upproret fortfara att vara förvirrade och motsägande. Enligt till Triest ingångna underrättelser från Albanesiska gränsen af d. 15, har Zavellas utropats till insurgenternas öfverbefälhafvare. Suli och hela södra kusten af Epirus hafva rest sig. Upproret utsträcker sig nu öfver hela Pinduskedjan till Mezovo. Deremot förmäler franska Monitören, enligt bref från Corfu af d. 14, att insnrrektionen var i aftagande och att 50 byar redan underkastat sig. Notiser från Konstantinopel af d. 13 förmäla, att paschan i Prevesa tillbakasändt 200 engelska soldater cam från