Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1854, sida 2

— Kanhända i afton, om Gud vill. Man lemnade honom snart i ro; notarien hade varit så lycklig att kunna öfvertala Alvina att vara med och att taga sin plats närmast honom. be öfriga talade högljudt och lisligt, och isynnerhet tvistade de unga fremmande slickorna med doktorn, som sätt alla unga slickor till siender sör det han uteslutande beundrade den gamla Sophia. Under detta lutade sig notarien sakta till Alvina, tryckte hennes hand, nickade och talade om sin lycka. Han talade uppriktigt, han kände sig lycklig, lysningen var redan uttagen hos prosten, följande dag skulle den förkunnas för församlingen. — Förtjusande engel! hviskade han, så lycklig är jag, att hela verlden afundas mig i denna stund. Men om fjorton dagar är jag ännu lyckligare! Hans gullgula lockar lyste som eld emot hennes mörka hår, då han närmade sig till hennes öra för att hviska detta. Hennes kinder rodnade starkt, munnen blef serdeles allvarsam och blicken sänktes dystert under de långa, svarta franserna på sömmen i hennes händer. (Forts.)