år minst förloras 700,000 Th., 8500 sjömän skulle vara utan tjenst, och deras förlust i hyra belöpa sig till öfver 800,000 Thaler. Inoch utförseln af varor för 25 mill. Thaler skulle blifva lika med noll. Utan afsättning skulle nöden bli allmän i landet. Dessa förluster skulle i hvarje händelse drabba oss. Kaprar fienden tillika våra fartyg och intränger han äfven i våra hamnar, så mister kustbefolkningen icke endast sin förmögenhet, utan med förlusten af marinen skola östersjöprovinsernas väsentligaste handelsrörelse en lång följd af år blifva tillintetgjord. ENGLAND. I öfverhusets möte d. 17 bragte grefve Malmesbury åter beskyllningen mot en f. d. sekreterare i utrikesdepartementet för förrådandet af statshemligheter på tal. Mannen i fråga heter Astley och är en nevö aflord Torrington. Lord Malmesbury uppläste en skrifvelse srån hr Astley, hvari denne bedyrar, att han icke sörrådt någon hemlighet, ja, att han alls icke ägde någon kännedom om de saker, som han skulle hafva yppat. Lord Aberdeen förklarade derpå, alt han tog tillbaka sin beskyllning, man var beredd att uppgifva kållan, hvarur han fått sina underrättelser. Grefve Derby hade ett längre anförande, hvari han skarpt klandrade meddelandet af statshemligheter till tidningarne. Bland annat besvärade han sig deröfver, att det till St. Petersburg afsända ultimatissimum samma dag som det antagits i kabinettet stått att läsa i Times. Fortfore det på det viset, skulle han anse det för sin pligt att bringa denna fråga å bane och föreslå, att tidningarne skulle angifva sina källor Det återstår således ännu att veta, af hvem Times fått reda på dessa statshemligheter. Times antyder visserligen sjelf, att det erhållit notisen om engelska kabinettets svar på Rysslands delningsförslag af en person, som icke beror af engelska regeringen. Men huru hade den då fått veta Englands ultimatissimum? Misstankarne falla alltid tillbaka på Aberdeen, att det är han som yppar statens hemligheter för den tidning, som försvarar hans politik. Stridigheterna emellan sabrikanter och sabriksarbetare i Preston fortsara ännu. Den 12 hölls i Houghton ett stort solkmöte, det största sedan de beryktade Chartistmötena. De förnämsta talarne voro fabriksfaktorer, filantroper och bildade arbetare. En af dem yttrade. att det gifs i England en klass af menniskor, som ifra emot krig och vilja hafva alla stridigheter hanskjutna till en kompromiss; men när det gäller stridigheter emellan arbetare ech arbetsgifvare, då bedyra de, att ingen har rätt att blanda sig i saken. (Detta var en släng åt Cobden och hans gelikar.) Vid slutet af mötet förkunnade presidenten, att denna dag från de olika arbetaredistrikten influtit en summa af 2200 L och att man hvarje vecka kunde hpåräkna en lika summa. Under dessa glädjande förhållanden kunde det naturligtvis ej vara fråga om någon dagtingan af arbetarne. Mötet slots med en hogtidlig hymn och den af slera tusen menniskor bestående folkmängden åtskiljdes i lugn och stillhet. FRANKRIKE. Uppmärksamheten har för ett ögonblick blifvit afledd från de orientaliska angelagenheterna genom följande tilldragelse i lagstiftande församlingen. I mötet d. 20 dennes meddelade presidenten, att han emottagit en begäran från generalprokuratorn om tillstånd att anställa åtal emot deputeraden från departementet Doubs, grefve Montalembert, på grund af ett bref, som denne i sistlidne November månad skrifvit till Dupin d. å., och som väl icke offentliggjorts i franska tidningarne, men dock var allmänt spridt och bekant. Montalembert reste sig och förklarade, att han alls icke hade någon del i ofientliggörelsen af sitt bref. Utan diskussion begaf sig kammaren till sina afdelningar, för att diskutera denna begäran och välja ett utskott. Vi hafva för andra ämnen icke förut kommit att omnämna korrespondensen emellan Montalembert och Dupin, hvilken väckt ett visst uppseende, men vi vilja nu återgifva den först nämndes bref, hvilket föranledt ofvannämnde