Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1854, sida 1

ALVIN. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 72.) Det fanns ingen annan utväg att rädda Alvina från kaparen, än att genast låta henne gifta sig med en annan, och ingen annan fanns numera än notarien. — Nå i Herrans namn! det var då hederligt af dig! ropade alla tre systrarne på en gång, när Alvina ett par dagar före Jul på morgonen rodnande räckte sin hand åt den förtjuste notarien och sade lugnt: — Beskydda oss alla, kära Fineri! Ditt namn må bli mitt. Den blinde var närvarande vid detta tillfälle, liksom vid de flesta föregående öfverläggningar om saken, både före och efter notariens ankomst. Han var så tyst och tillbakadragen, att han knappt märktes af de öfriga. Notarien hade segrat, till och med hans förra medtäflare, doktorn, hade nödgats bidraga dertill. Han ryste af glädje; man fick i hvarje minut se hans hvita tänder, han skakade