Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1854, sida 1

— ————— ä———22424244 —— de tyckte det vara synd att väcka honom. När han vaknade, såg han huru alla hans försäder och förmödrar, den ena ester den andra, vidbyxade, spetsbekragade råder, elghudsrockade höfvitsmän, fruar och fröknar, med långa lif och ljusblåa sidenkjortlar, yfvigt lockhår eller höga pudrade tupter, stego ned ur de gamla ramarna, bjödo hvarandra handen och dansade allehanda urmodiga danser vid ohörbara fiolers underbara ljud. Ännu stå de qvar de gula schaggstolarna med blanka messingsspikar på de höga karmarna, det fattas icke annat än folk som sitter på dem. Vänta, i morgon på nyårsdagen skola de väl komma från socknarne omkring, ty notarien har försökt att leta upp herrskaper der ingen annan skulle finna dem, han är en man af den nya tiden, han vill som Napoleon segra med massor, han är icke som forntidens riddare, hvilka icke ville segra annat än med och inför utvalda ädlingar. Bredvid den flammande spiseln, och således i skuggan hänger ett yngre kontersej, som sästat mångas uppmärksamhet, der det sitter i skymunnan, den enda som hittills brukat betrakta det är Alvina. Det föreställer en ung brud med sin myrtenkrona och slöja, men det har aldrig blifvit fullbordadt, det är blott påbegynt och ser ut som en dimbild. Under detta