Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1854, sida 1

den stora ättespiseln, framför hvilken de förnäma anorna sordom, i nära två århundranden värmt sig. Märkvärdiga spisel! huru många gånger har jag ej med vördnad stått inför ditt 1 majestät, der du hvälfver dig, ännu lika fast och oomkullrunkelig, som när du i Carl X:s stora tid uppsattes, grundmurades för evärdliga tider och pryddes med allehanda underliga stensniderier. Sedan dess hafva icke blott trettioåriga krigets bruna stöflor med brabantska spetskragar, enkla Narva bottes sortes och Ånjalapjexor, utan äfven sidenskor, först med höga röda klackar och sedan utan, men alla med förtjusande fortsättningar uppåt, värmt sig vid dina Drasor, det ena slägtet efter det andra med evigt samma känslor och förhoppningar, samma högmod och fåfänga, samma lycka och olycka, men säkert med smalare vador, för hvarje led. När det flammar i denna spis, och de stora silsverstakarna på bordet stå med alldeles jungfruliga ljus, det vill säga sådana, hvars vekar ännu äro obevekta af elden, så tyckes det som om alla de hederliga försaderna på väggen skulle röra på sig och nicka åt ättlingarna, som äro samlade kring brasan. Det är en sägen om Ekeby salen, att en gång en ung son, som hemkommit från en längre resa, somnat så I djupt bland sina syskon vid denna brasa, att