BEYFF 41 MM MM Sf MES JARL ULantad UIUI13PCITSOH Carl Larsson äfvenledes var inställd. Drängen Hagström berättade rörande stölden hos honom, att denna blifvit begången den 19 Jan., då dörren till hans kammare befunnits uppdyrkad och flera honom tillhörige klädespersedlar borttagna, af hvilka ett par ljusa byxor och en svart bonjour, jemte deruti förvarade en näsduk och ett par handskar tillsammans värde omkring 45 rdr, af honom nu igenkändes vara desamma, som af polisen anhållets uti enkan Holmbergs och skräddaren Edlunds bostad. På fråga huru Edlund bekommit de hos honom funna klädespersedlar, uppgaf denne sig ha köpt dem af häktade Larsson. Denna kommers skulle ha tillgått sålunda att Edlund vid jultiden tillhandlat sig af honom en satinsrock för 14 rdr, deraf hälften erlades i matvaror. En månad derefter köptes bonjouren i byte mot satinsrocken och 6 rdr kontant. Några dagar derefter infann sig ånyo Larsson och presenterade ett par svarta byxor, som Edlund äfven tillprånglade sig mot ett par grå. De ljusa byxorna, hvaraf Larsson äfven varit innehafvare, ville Edlund minnas sig ha betalt med 3 eller 4 rdr. Huru han kunnat inlåta sig i handel med en sådan trashank som Larsson, utan att misstänka denne, förklarade han på det sätt, att som Larsson många gånger besökt lönnkrogen, så hade han icke misstänkt honom att vara någon tjuf. (I sanning en hygglig slutsats, att alla som besöka sådane nåsten skulle vara ärligt folk, då dagliga erfarenheten visar att tjufvar och deras gelikar vanligtvis hafva sitt tillhåll på dylika ställen.) Värdinnan Nelly Hernberg, uppmanad att redogöra för hvad som blifvit anträsladt i hennes gömmor, bland annat 6 st. hvita näsdukar märkte med E. M. Å., som igenkänts vara en mamsell ÄÅkerman tillhörige, och hvilka på nyåret stulits utur en på en vind stående kista, som blifvit uppbruten, sade sig ha köpt dem jemte några andra näsdukar af tilltalade Larsson för 8 sk. och 2:ne måttider mat. För Hernbergskan hade Larsson uppgifvit att han fått dem af en beskedlig herre, för att användas på Larssons såriga kropp. Servietterna, handskarne och de öfriga näsdukarne hade hon köpt dels af en gubbe med namnet Svensson, samt dels af sin broder, hvilken varit så lycklig att meta upp dem i stället för fisk utur en af hamnkanalerna. Häktade Carl Larsson, som uppgaf sig vara född 1821, i Mark och Surteby socken, erkände att han försålt bonjouren och de ljusa byxorna till Edlund, men påstod att han icke stulit ntan hittat dem vid en buske i Alleen. För bonjouren hade han endasl fått I rdr och för byxorna var öfverenskommet 36 sk., men härpå fick han blott 32 sk. jemte någon förtäring. Då han sedermera infunnit sig för att erhålla full liqvid, blef han utkörd af värdinnan och hennes kypare, med tillsägelse att icke vidare understå sig att tala om någon fordran, så framt han icke ville ha smörj i stället för kontanter. Till Hernbergskan hade Larsson deremot icke försält någonting, hvadan han bestred hennes uppgift om näsdukarne hvad honom anginge, äfvensom Edlunds rörande de svarta byxorna, som Larsson sade sig aldrig ha innehaft. Efter hvad sålunda förekommit, beslöt poliskammaren att om de anhållna persedlarne, hvartill egare ännu saknades, skulle upplysas i stadens tidningar, och förklarades tillika såväl enkefru Nelly Hernberg som hennes kypare skräddaren Joh. Edlund skyldige att genast träda i häkte, dit äfven Carl Larsson förpassades, för att afbida den 30 dennes, då målet änyo sörekommer. Ibland grofva brottslingar, som nyligen räckts af lagens hämnande arm, är sockerbagaren Israel Emanuel Gabriel Pettersson, hvilken för några år sedan anstiftade den bekanta mordbranden i den s. k. fyrkanten på Gamla Varfvet i Majorna, då hela detta quarter nedbrann och en mängd fattiga personer blefvo husvilla samt förlorade det lilla de egde. Oaktadt alla beräkningar och det illsluga i hans försvar inför domstolarne, blef han likväl förvunnen att ha begått detta brott, i afsigt att åtkomma ett assuransbelopp för lösören, hvilka till större delen voro länta af bekanta för det tillfälle, då assuransbolagets agent besigtigade hans föregifna lösegendom. Under ransakningstiden rymde han från härv. länshäkte, i sällskap med några andra bofvar, som begagnade sin srihetstid med att föröfva åtskilliga stölder, deruti han äfven deltog; men snart kom han åter inom lås och bom. Af Kongl. Maj:t blef Pettersson slutligen den 28 sistl. Nov. dömd att för mordbrand och inbrottsstöld undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt lifstids fästning. Efter att ha utstått vattenoch brödstraffet samt kyrkoplikten, som han första gången nekade att underkasta sig, enär han ville stå på gången men icke sitta på skampallen i kyrkan, hvilket han påstod öfverensstämma med K. M:s dom, men hvartill han likväl andra gången måste beqväma sig, blef han den 17 dennes afförd till Warbergs fästning, för att der tillbringa återstoden af sitt eländiga lif. Brodren Carl Johan Pettersson, som deltog i mordbrandsanläggningen och häktades på samma gång som Emanuel, forvaras ännu uti härv. länshäkte. Af Säsvedahls häradsrätt dömdes han uti sistl. September månad för mordbrand, att mista lifvet genom halshuggning, men har öfverklagat utslaget i Götha hofrätt, der saken beror på afgörande; troligen blir äfven han, liksom brodren, benådad till lifvet, men dömd i stället till lifstids fängelse. Då Globe kompaniet i London, hos hvilket Emanuel Pettersson hade försäkrat lösegendomen, för en icke obetydlig summa, slapp att utbetala detta belopp, genom den bevisning som anskaffades om Petterssons brottslighet, hvartill isynnerhet poliskommissarien Anderssons nitiska bemödanden bidrogo, så hade väl kompaniet bordt ihågkomma nämnde tjensteman med någon belöning. — Under veckan från d. 5—11 dennes handlades uti poliskammaren 142 mål, deraf 89 nyinstämda. För olaga handel med starka drycker dömdes 10 personer att plikta 250 rdr och för fylleri bötfälldes 40 personer till ett sammanräknadt belopp af 133 rdr 16 sk., allt banko. Handelsunderrättelser.