Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1854, sida 1

sett; och hvad han tål sedan! han är makalös! jag kan ej lefva utan honom, vi äro lif och själ! o. s. v. Detta var ett förfärligt bref! Fru Ulrika såg sin man framför sina ögon i en förfårande gestalt; en brottsling skulle hon kunnat väcka till ånger och tröstan, ett begånget brott är en afslutad sak, som icke åter dagligen förnyas, men att komma till rätta med en fyllbullt, det är omöjligt. Den der kaparekaptenen, hvad kunde det vara för en figur? Ett vidunder kanhända, en ond ande, som med hemlig makt beherrskade den arma Gustaf, medbrottslig i fordna illbragder och mästare öfver svagheter. Mot Gustaf ensam kände Ulrika sig stark, den gamla kärlekens makt, med honom ensam kunde hon hoppas det bästa, men hade han med sig en ond engel, huru skulle hans goda engel kunna uträtta någonting? Hvad den goda skulle bygga, skulle den onda nedrifva. ben onda en bundsförvandt i den onda själen. Emellertid huru skulle man nu bära sig åt. Någonting måste göras för att förekomma olyckan; den närmaste faran gällde Alvina, som skulle blifva utsatt för en rå menniskas förföljelser; första tanken var att de skulle resa sin väg allesammans, men hvart? Han skulle alltid uppsöka dem, han skulle taga herreväldet på Ekeby, förstöra hennes fleråriga verk